Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 2

O låt oss inte tala derom; det var endast en bagatell, endast tvåhundrafemtio riksdaler! Låt din venstra hand icke veta hvad den högra gör, dessa ord bär jag ständigti hjertat och på tungan. Stackars karl, han gret som om han varit hudflängd, då han tog afsked, och sade, att han i all sin tid skuile vilja tjena mig, hellre än att gå till sjös igen, men hvad skulle jag väl göra med en stor, stark karl? Det förstås han kunde blifvit kolportör på landet, för att der utså upplysningens och salighetens säd... men jag kom inte att tänka på det förrän efteråt. Jag ber Gud hvar qväll för honom ... tänk hvilket herrligt inflytande han kan ha öfver sina kamrater! Jag sade honom det, men han skakade blott på hufvudet; den olycka ban genomgått fyllde honom med mörka tankar. Om ett år kan jag vara härigen, sade han, men jag har den aviogen, att jag återigen skall förlisa och komma tillbaka lika naken och behöfvande som nyss. Se här är virkningen, sade Martina, som nu återkom, faster trodde väl att jag aldrig ämnade mig tillbaka, men den hade fallit ner i en af mina lådor ... Lilla du, jag har minsann inte ens tänkt på den, svarade fröken Denkwart, som såg efter Agatha och tillade med lägre röst: Ack, barn! om ändå du nyss varit här! Men så mycket vill jag säga dig, att Agatha är bra god och älsklig... hon har de mest upphöjda idger och sträfvanden ... Gud, att du kan skratta på det viset häråt! Ja, ja du skall en gång sanna mina ord. Fru Bernard kan verkligen vara nöjd med sin dotter, sade Cornelia på andra sidan, gifmild och förståndig! Jag kan hädanetter inte låta bli att nämna henne som ett exemel. : Ja det förtjenar hon säkert, sade Mar