Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 2

tal vilja ligga bunden och plågad i sängen, blott jag kan förskaffa henne själens helsa... Jag vill göra hvad jag kan... Jag törs inte säga mera; men min lust och min fröjd är att arbeta i Herrans vingård! Nej, jag tackar, jag törs inte äta pepparkakor för mina tänder! Ja, lilla fru Denkwart bor riktigt trefligt och elegant; när jag ser en sådan lyx tänker jag alltid på mina fattiga. Jag kan inte låta bli att i tankarne värdera möbler, förgyllningar, taflor och mattor... förlåt, söta fru Denkwart, jag gör det visst inte af klandersjuka! Men när jag, som sagdt, beräknat hvad allt kan kosta, så tänker jag på hurusom, om jag egt de der penningarne, jag skulle ha användt dem. De stackars hedningarne på andra sidan verldsklotet kallar på oss. O, måtte de inte alltför länge få ropa! Jag vill visst inte härvidlag undandraga mig, var god och teckna upp trehundra riksdaler som ett litet bidrag, bad Agatha och betraktade helt allvarligt Cornelia, som nu satte bort den förgyllda koppen i det hon höjde ögonen mot himlen: Lofvad vare Gud! sade hon, att rikedom och medgång inte vändt fru Deukwarts hjerta ifrån oss!b Goda fröken Palm, man förändrar inte sina intressen lika lätt som man förändrar lefnadsställning,, svarade Agatha med ett mildt småleende och lade de fina händerna öfver hvarandra i knäet. Och hvad mig sjelf beträffar, fastän jag blifvit gift med en så rik och ansedd man, och härigenom kommit i en af stadens mest ansedda slägter, en slägt, för hvilken jag känner lika mycken vördnad som beundran, och hvilken — ag gör mig hvarken sämre eller bättre än ag är — jag känner mig stolt att tillhöra. Fröken Denkwart kände härvid ett starkt oehof af att torka sina ögon med batistnäsdu