Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 2

rådfråga Agatha, innan hon företog sig det ringaste. Det smakar verkligen godt! Ja, åt det här bållet har jag inte varit isommar, sade Cornelia, som lagt af kappa och hatt. Jag har väl en del vänner också i detta väderstreck: stackars fattiga och olyckliga menniskor, som väl kunna behöfva höra etttröstens ord. Ack, jag sätter ingen ära i att uteslutande umgås med rikt folk! Ursäkta, lilla fru Denkwart! Hvar du ser en af dessa ringa... de der orden litar jag mig till; men buru skall man väl kanna biona med alla? Cornelia drog en djup suck och såg sig omkring med ett resigneradt leende. Dock — man får vara undergifven, man får vara undergifven! Och jag får vara nöjd med det lilla goda, jag kan göra. Ack, om alla liknade dig!s sade fru Bernard och åt på en smörbakelse. Goda du, säg inte så, jag känner nog min ringhet. Jag är en kristen, rätt och slätt en kristen. Låt oss inte säga någonting vidare.n Fru Bernard blickade omkring sig, såsom ville hon taga alla till vitnen, vädjande till deras rättskänsla, att erkänna det ingen på jorden var så fullkomlig som Cornelia. Hvilken fond af godhet,, mumlade hon och tilllade högre: Jag hoppas att jag skall lära mig ödmjukhet af dig. Det var riktigt snällt att fröken Palm kom hit ut i dag! sade Agatha, tänk jag har iote varit i staden sedan jag blef gift! Abja, man kan nog ha förströelse inom hus, så att man kan trifvas. I dag har jag dock slagit mig lös, men ämnar visst inte helt och hållet förspilla tiden; jag tänker på hemvägen titta in till en sjak qvinpa. Stackars menniska! hon har skrifvit ett långt bref till mig, deri hon säger sig gerna i åra