Aftonbladet – 23 juni 1870, sida 3

sade hon och lade vårdslöst tillbaka böckerna, medan hannas märka ögon med välbehag öfverforo rummets rika förgyllningar och små snöhvita draperier. — Stäng dörren till balkongen, söta du, om jag inte skall få min reumatiska hufvudvärk. — Ack, käre doktor Denkwarto, sade hen vändande sig till a, ange mannen, som Bu inträda. — vatt man skall bi ett så 2, skröpligt ting, som ingensg kan fördra! Att sitta väl ombonad i ett soffhörn, det är visst min bestämmelse, tror jag. Nej, se Martina, ett så allvarligt ansigte, min lilla vän! Jag söker Helene,, sade Martina kort och gick igenom rummet, jag kan inte begripa hvart hon tagit vägen! Sök upp henne, bad Agatha, det är väl tid på att vi begifva oss till Ekbacken. Skola vi åka dit eller gå öfver ängarne? Ångsvägen naturligtvis,, svarade Martina, och vände sig om, vi skola väl försöka huru lång den är, ifall du, Edvard, blir vår granne, är det skäl att ta reda derpå. Klockan är precis fem nu, sade Edvard, som såg på sitt ur, vi hinna då lagom hem igen tills farbror kommer., Jag orkar visst inte att gå med, din svägerska, min flicka, håller mig kanske sällskap... Jaså, hon är i staden, sade fru Bernard. — Ack, jag har minsann gått tillräckligt i dag, och så mycket elände jag har sett! Cornelia har en riktig tur att kunna spana upp sädant. Hon har lust att komma hit i morgon, för att se huru du bor, Agatha. Jag har lofvat på hemvägen följa henne till Redbergslid, der bor en stackars. sjuk hustru. Grufligt medlidsamt hjerta har Cornelia, isynnerhet när det gäller att hjelpa sannt troende kristna. Den der stackars matrosen, du vet, som du gaf tie riksdaler, bade hon samlat ihop närmare tvåhundra