Aftonbladet – 23 juni 1870, sida 3

med skildes vi åt och jag återvände. — Han blef alltmera svår mot den arma systerdottern, som egnade honom den outtröttligaste vård, och för att visa sitt oberoende, der han satt eller låg förlamad, så lät han henne dagligen veta, att hon efter honom icke skulle få ett öre i arf. Med ställets egare tortsatte han äfven sina dagliga tvister, hvilka för begge blifvit ett behof och en förströelse — tills W. en dag efter en häftig träta med den andre fick en ny slagattack, som snart beröfvade honom förmågan både att tala och att röra armar och händer. I denna sorgliga belägenhet framlefde han dock nära två år, tills han för ett par veckor sedan ändtligen kom i ro. Oberoendet, som han tänkt sig, vann han väl aldrig. Förmögenheten, som han med så mycken sträfvan och försakelse hade samlat, och hvilken han successive tillgripit sedan han förvandlat den i penningar, utgjorde vid dödsfallet omkring 12,000 rdr, hvilka nu, då intet testamente upprättats, tillföllo systerdottern, som redan beslutit gifva den till den stiftelse, som morbrodern velat, och sjelf förbehåller hon sig blott en obetydlig lifstidsränta.