Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 3

m med i fonden anbragta Sveriges, Norges oc! Danmarks riksvapen, omgifpa af skandina viska fanor och vimplar. Äfven musikläktaren, å hvilken hr Fexers kapell utförde taffelmusiken, var prydd med de nordiske ländernas flaggor. Midt på golfvet, uteftei salens hela längd, var middagsbordet dukadt å hvilket framför hedersplatsen tronade er kolossal krokan i form af ett tempel, rik smyckadt med skandinaviska flaggor. Öfvers ). I på krokanen lästes årtalen: 1845—1870. I början af middagen framsattes stora dryc4 ) keshorn fyllda med mjöd, då prosten A. 4 -) Afzelius såsom ålderspresident tog ordet för a J att tolka betydelsen af denna jubelfest. Iett 3 I längre föredrag, fullt af värme och hänförelse2, återupplifvade han minnena från den oförgätliga färden, betonade hufvudmomenfl terna i den nationella rörelse, i hvilken nämnde färd spelat en vigtig roll, och föreslog slut:lligen en skål för de skandinaviska minnena Joch de skandinaviska förhoppningarne, hvilJken dracks med entusiasm. Doktor Soh, man (hvilken ensam fungerade såsom värd, Jdå de båda andra komiterade fått förhinder, hr Jolin genomsvår sjukdom, doktor Lamm genom resa till utlandet) föreslog skålen för den vördnadsvärde ålderspresiden.Jten, erinrande derom, huru han, redan då en äldre man och en af heroerna inom vår lit teratur, hade ställt sig i ynglingarnes främIsta led, på en tid, då den sak, hvilken det I gällde, ännu på många båll betraktades med tvekan, och huru han då blef för dem någonting långt mera än en reskamrat, huru de lärde älska och värdera honom såsom en faderlig vän, såsom en varm deltagare i ynglingarnes entusiasm, i deras förhoppningar, lika ungdomlig till hjerta och sinne som någon af de unga. Vid något tillfälle under färden hade han uttalat den önskan, att man borde lägga sig till med något yttre tecken för att igenkänna hvarandra, när man i framtiden råkades. Något sådant hade icke blifvit utaf; men efter ett fjerdedels århundrade had2 man nu råkats och kännt mycket bra igen hvarandra och allesammans hade genast med glädje känt igen studenttågets älsklige Nestor, honom som ännu med åldrig hand slår harpans strängar och frammanar forntidens minnen. Verser, insända från en lundensisk i Skåne bosatt deltagare i studentmötet, J. G. Dock, upplästes, hvarefter dr Sohlman föreslog en skål för lektor Arvid Sundberg, som var ordförande i bestyrelsen för 1845 års upsaliensiska studenttåg och för kapten Forsström, som var befälhafvare på äångfartyget Gotland, hvarå resan skedde. Lektor Sundberg svarade i ett tal, i hvilket han med värma och djup rörelse yttrade sig om erinringarne från denna oförgätliga tid. Domprosten Strömberg föreslog i vältaliga och djupt gripande ord en skål för de resekamrater, som icke kuonat komma med vid denna fest, särskildt för minnet af dem, som redan bortgått ur lifvet, dervid särskildt nämnande Oscar Meijerberg och Bernhard Elis Malmström. Doktor Dahlberg erinrade om ) i j j den midsommarqväll, Då Sveas söner helsade den danske skaldens tjäll Med hvad de bäst af sång och kärlek egde; då Upsala studenter på Fredriksberg uppstämde Malmströms herrliga sång till Öhlenschläger, och föreslog i enthusiastiska ordalag en skål för minnet af de båda skalderna, Öhlenschläger och Malmström. Sedan ordet blifvit fritt hölls ännu ett eller annat tal, innebärande erinringar om den ena eller andra episoden i studentfärden. Telegram med helsning från de församlade afsändes till C. Ploug i Kjöbenhavn. Mellan talen afsjöngos sånger af en dubbelqvartett, som inneslöt några af de utmärktaste sångarne från 1845, och i hvars sånger man tyckte sig finna en under Oscar Meijerbergs ledning. genklang af den stil Upsala stodentsång egde Efter middagen tillbragtes några stunder i lifligt och glädjefullt enskildt samspråk, hvarefter bålar framsattes, och en hel serie skål. tal följde. Doktor Sohlman utbragte en skål för svenskhet och nordiskhet, i ett längre tal, som mottogs med lifligt bifall. Dr Svanberg föreslog skålen för nordens qvinnor, dervid erinrande om det deltagande studenttåget 1845 hade rönt från damernas sida icke blott i Kjöbenhavn och i Lund, utan i alla svenska städer, som besökts. Lektor Lundblad erinrade om de fränvarande resekamraterna och föreslog särskildt en skål för tvenne bland dessa: professorerna Pettersson och Säve, Skålar föreslogos för öfrigt för lundensarne, för de norska deltagarne i studentmötet, för Gotland och Wisby, från hvilken stad ett hjertligt helsningstelegram, afsändt af sällskapet D. B. W., hade ingått, o. s. v. Man ville icke gerna upplösa detta egendomliga och af den gladaste stämning lifvade lag och skildes derföre först sent på aftonen, efter att på förslag af kontraktsprosten Wahrenherg ha beslutit, att alla deltagarne i festen skulle insända ett fotografikort till hr Alb. Bonnier, som skulle draga försorg derom, att de blefve sammanfattade på en fotografiplansch, af hvilken deltagarne skulle bli i tillfälle att förskaffa sig exemplar. Såsom en kuriositet meddela vi slutligen dep Bf hr Davidson för denna festmiddag komponerade matsedeln: Skandinavisk soppa. Små norska pastejer. Halmstadlax med spenat och ägg. Seländsk. skinka med grönsaker. Isländska lamkotletter med svenska l champignoner. ötisk gåslefver. Skånsk kapun med sallat. Svensk sparris. Spetsbergs-glace.