Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 3

och märker er inte, så länge ni intetar hans näsa som lockbete. Edvard skrattade och kastade metspöet ifrån sig, Sannerligen är hon färdig att vigla upp en hel siö med fisk emot mig, hellre än att hon ett ögonblick vill förlora mitt sällskap.s Inbilska narrar är det gadt om, och jag vet att du länge har ökat deras antal. Se der, du kan få bära våra kappor, Agatha må se, hvilken uppmärksam kavaljer vi haft. Den unga frun sväfvade i det klara Sepz tembersolskenet från rum till rum; än satt hon vid pianot och sjöng en folkvisa, än spelade han första sidorta på någon briljant variation; än fladdrade hon kring några betagna gäster, eller hviskade åt sin man några halfhöga ord, och ändå visade hon sig ha både ögon och öron för Edvard och de båda äickorna; ty hon skyndade emet dem och sade att hon sökt Märtina, för att också göra ett slag ut i parken; derpå fattade hon ett brokigt broderi, bad Edvard hemta åt sig ep liten silfverinfattad sax och 2 sig just ner LE hörn, der de båda Hickorna tagit Vår unge doktors, sada ifvi er 8008 peur o ? 2 uon, shar blifvit vc Sans reproche! tan bär våra färger ännu, tror jag,, sade Martina gladt, se så, Edvard, var god och häng kapporna i tamburen. Jag vill tillråda dig Edvard att köpa Ekbacken härintill, så kan du ha tillfälle att dagligen visa Martina din ridderliga uppmärksamhet, återtog Agatha, i det hon leende betraktade sin styfdotter. Det vore kanske i två fall en god spekulation, sade Martina, som behöll sin glada och obekymrade ton. Du får börja tänka härpå, Edvard! Det vill jag visst; men, ser du, mynt,..