Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 3

riktig naturmenniska och du, Edvard, ... hvad anser du henne för? Jag? Sannerligen jag gerna drar några slutsatser öfver så obestämda tipg som qvinz norna.n i Du har vändt dina ögon så ofta bort till lilla mamma i dag, att jag åtminstone trodde du kommit till klart begrepp om henne.n dag har den vanpap att se på on menniska, när den tilltalar mig.o Du menar att hon i dag gjort dig den äran att sysselsätta sig med dig. Ja, sannerligen! Hon som förut knappast låtsat se dig, Gud, Helene, om hon börjar missonna oss vär ende kavaljer! det skulle vara roligt, men jag vill bara bereda dig på, Edvard, att vi inte tillåta att du blir oss otrogen. Om hon skulle försöka på att locka och tubba dig. Då blir det ett riktigt krig mellan henne fel måga Inte för att vi sätta något synnerligt värde på dig, Edvard... Hvad i Horranstamn iodnår da för, Helene... Men för den goda sakens skull, för atv få en verklig drabbning meå henne, den der lilla barnsliga Agatha, som lägger sitt hufvud på sned och rodnar pch småler i hvart ögonblick, Jag tål inte menniskor, som skratta bestänigt.n Du skulle heller inte tåla om hon ginge här surmulen och tvär. j Kanske, svarade Martina och strök undan de ljusa lockmassorna, som fallit henne i ögonen; men om hon såg sarmulen ut, kunde jag ha det hoppet att hon inte trifdes. Ja, skaka på hufvadet, kära da, jag gör mig åtminstone inte bättre än jag är Nej, det vet Gud! sade Edvard skrattande, Hon känner för resten mina sympatier, och fastän hon inte låtsar derom, retar det