Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 3

tareförening, ehuru flere af dess ledamöter till höra sådana föreningar, är det enda samfund Skandinavien, som gjort sig till uppgift att verk: för sund och kraftig utveckling af föreningsvä sendet bland arbetarne i allmänhet, kunde det, ef ter hvad hittills föregått, anses vara en pligt att om det för öfrigt stod i dess förmåga, söka till vägabringa ett möte mellan delegerade från all: de nordiska föreningarne, då intet skulle var: mera egnadt att styrka och i god riktning ut veckla föreningsidken emellan arbetarne; men ay relsen ville dock icke göra något steg för åstad kommandet af ett sådant möte förr än de svenska föreningarne fått tillfälle att uttala sig om och när simti hvad omfång m. m. de önskade se denna tanke förverkligad. På den rundskrifvelse till alla deaf styrelsen kända arbetareföreningar här i landet. som vi i följd häraf den 10 sistl. December afläto. inkommo då frän 32 föreningar svar, af hvilka 31 förklarade sig önska ett sådant mötes tillvägabringande, 29 hemställde om dess sammankallande redan denna sommar och 27 ansågo hufvudstaden såsom mötesort tjenligast. Efter ett så nästan enhälligt uttalande för ett allmänt arbetaremöte, kunde vi icke undandraga oss att gå i författning om dess anordnande; och då ett betydligt flertal af föreningarne ansett mötet böra stå äfven danskar och norrmän öppet, aflät styrelsen, den 27 sistl. Mars, särskilda inbjudningar till ej blott de svenska, utan äfven de danska och norska arbetareföreningarne, inbjudningar, hvilka ej allenast infördes i de allmänna tidningarne, utan äfven dilirekt tillsändes alla de föreningar, som besvarat sällskapets första rundskrifvelse och dermed förklarat sig önska ett mötes sammankallande. I en tidning har sedermera blifvit anmärkt, att en och annan arbetareförening ej fått särskild kallelse; men denna klagan lärer ej kunna anses befogad, lå samma föreningar, i trots af styrelsens genom idningarne upprepade anmaningar att till sällskapet insända Derättelser om sin tillvaro och verkamhet, städse lemnat oss i fullkomlig saknad af ul kännedom om bådadera samt den itidningarne anförda inbjudning till mötet utan inskränknin; sällt alla föreningar. Också har styrelsen hal len tillfredsställelsen att finna det den utgångna nbjudningen icke allenast blifvit af de svenska öreningarne med synnerligt intresse omfattad, så tt nära 500 ledamöter blifvit från dem anmälda ;ch att åtskilliga föreningar framträdt, om hvilka nan förut saknat all kännedom, utan att densamna äfven på några orter framkallat en liflig distussion om vissa för arbetarne maktpåliggande rågor, som blifvit uppställda såsom öfverläggningsamnen vid det stundande mötet. Sedan de dels senom bref och dels, i sista dagarne, äfven genom elegrammer ankomna anmälningar blifvit i dag, ista dagen för insändandet deraf, sammanräknade, varvid torde böra anmärkas, att för hufvudstalens invånare och andra, som ej göra anspråk på len prisnedsättning å statens jernvägar, som för öfiga mötets medlemmar blifvit beredd, någon betämd fatalietid för anmälningar ännu icke varit tsatt, befinnes antalet anmälda deltagare i det ordiska arbetaremötet utgöra: Andra Depu— föreningsterade. medlemmar. rån Sverige...... 476, neml. 92. 384. rån Norge....... 48, 20. 28. ch fr. Danmark 20, 9. 11. 514, 121 423. Af de svenska deltagarne hafva blifvit anmälda: Depuföl ningsterade. medlemmar. r. Norra Sverige 38,neml. 17. i r. Östra Sverige 64, 26. 38. r. Vestra Sverige 326, 26. 300. r. Södra Sverige 48, 23. 25. 476. 92. 384. Naturligtvis kan det i denna uppgift meddelade ntal vid de väntade deltagarnes ankomst och enom nya anmälningar, isynnerhet från Stockholm, ndergå åtskilliga förändringar. Så mycket är ock redan synbart, att intresset för detta möte r i hela Skandinavien särdeles lifligt, att många rter komma att dertill sända sina bäste män, amt att vi med tillförsigt kunna hoppas att detumma icke skall blifva utan sina välsignelserika ukter för den stora samhällsklass, som först sent, jen nu med desto större klarhet i blicken, börjat se att det är på sjelfhjelpens fasta grund och på st väl ordnadt föreningsväsende, arbetaren måste ygga sitt oberoende och sin lycka.