Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 2

STOCKHOLM den 22 Juni. Det visar sig nu allt tydligare, att det klerikala partiets seger i Belgien endast vunnits genom den förstärkning det erhållit från motståndarnes eget läger. Progressisterna, som länge förgäfves yrkat på en utvidgning af valrätten, ha förenat sig med ultramontanerna för att störta en minister som i sjelfbehaglig ro ville uteslutande lefva på det redan samlade reformkapitalet. Så uppfattas och förklaras utgången af LIL Independance Belge. Men just i följd af det sätt hvarpå segren vunnits anser den belgiska tidningen, att denna seger ej kan komma att ha så olyckliga följder som man i början skulle varit benägen att tro. En omständighet som vi alltid sökt framhålla, säger den nämnda tidningen, och hvaråt händelserna den 14 Juni gifvit fall bekräftelse, är klerikalismens vanmakt att genomföra sina ider den dag hon åter skulle komma i besittning af makten. I dag som i går, våga vi, äfven med valresultatet för våra ögon, påstå, att om än klerikalerna vunnit, deras åsigter icke desto mindre äro dömda. Det är möjligt att de återtaga ledningen af de allmänna ärendena, men de skola dervid ej ha tillräcklig styrka att sönderbryta sina motståndares verk och lägga hinder i vägen för de fria idernas utveckling. Vi skola ha klerikaler vid makten, men vi skola ej se klerikalismens drömmar förverkligade. Segren, om än af stor relativ betydelse, är för öfrigt alls icke afgjord. Båda partierna uppväga hvarandra jemnt iandra kammaren, medan i senaten det gamla ministeriella partiet ännu har en majoritet af åtta röster. En kammarupplösning blir således i alla händelser nödvändig. Att döma af tonen i de katolska tidningarna, är partiet sjelf ej minst öfverraskadt af sin seger. De befinna sig, säger en korrespondent, i samma läge som skräddargesällen, som på lotteri vann en elefant och ej visste hvad han skulle göra med den. Deras gamla män äro till en del omöjliga, såsom starkt komprometterade i den Langrandska affären, och de nya ha ej tillräckligt anseende och inflytande. En ministerlista är emellertid i omlopp, på hvilken Vilain XIV figurerar som utrikes-, Thonissen som inrikesoch Boucqueau som finansminister. Huru litet förtroende sjelfva börsen har till varaktigheten af en klerikal regering synes deraf, att den belgiska räntan, sedan utgången af valen blifvit bekant, föll med 70 centimer. Vi berättade nyligen att katolska presterskapet i Brissel, för att friska upp sympatierna bland den stora massan, ämnar 1 nästa månad fira det 500-åriga minnet af någontiog som det kallar Miraklets heliga sakrament, Såsom presterna berätta, skulle judarna i Brissel 1370 bortstulit hostian ur stadens domkyrka och genomstuckit henne med dolkar, då blod skulle flutit ur hålen. Detta underverk, som ledde till stöldens upptäckande, väckte en ofantlig uppståndelse och åtföljdes, som vanligt under medeltiden, af en allmän massacker på juarna. I Briässel har nu utkommit en intressant historisk undersökning af detta så kallade mirakel, som visar att stöld och underverk, alltsammans blifvit uppdiktadt för att få en förevändning till plundring af judarnes rikedomar, hvaraf hertigen af Brabant och kyrkan ej försmådde att taga hvar sin del. Skriften har till författare en katolik och en protestant, hrr Povin och Rahlenbeck, två af den religiösa frihetens bästa kämpar i Belgien. , Landtdagsvalen i Österrike äro nu till största delen verkstälda, och såvidt resultatet nu låter skönja sig, har här, som i Belgien, det klerikala partiet vunnit ej obetydligt i styrka. I öfre Österrike synes mer än hälften af de valda, tillhöra detta parti. I Salzburg och nedre Österrike är förhållandet detsamma. I städerna deremot har ingen af deras kandidater utsigter att segra, och i Wien ha de ej ens ansett det löna mödan att uppställa någon kandidat. Författningspartiet bibehåller här ännu sitt gamla inflytande. Partiet har dock på senaste tiden något försvagats genom en splittring, som uppstått i dess leder mellan de gamla, som hålla strängt på de centralistiska åsigterna, och de unga, som äro benägna att räcka en hand åt de nationala samt sluta sig till den liberale steiermarkske deputeranden Rechbauers program. Anhängarne af detta program, som dagligen tillväxa i antal, vilja förvandla riksrådets herrehus till ett Länderhaus, till en representation af landtdagarna, för att erhålla en motvigt mot de centraliserande benägenheterna hos det ur direkta val utgångna representanthuset, och på samma gång en laglig organ för de särskilta ländernas och nationaliteternas intressen. Denna splittring har äfven utöfvat ett högst skadligt inflytande på valen, och deri ligger förnämsta orsaken till att ultramontanerna öfverallt på landsbygden åter käckt resa upp hufvudet och i förening med de öfriga reaktionära elementerna i Österrike börjat ett nytt fälttåg för sakernas gamla ordning. De liberala ha först i elfte timman insett sitt misstag, och deras TItidningar uppmana nu ifrigt till enighet och I sammanhållning. Spelet är dock på många Iställen redan tappadt, och frihetens vänner motse med fruktan, att reaktionen skall med betydligt förstärkta krafter hålla sitt intåg i riksrådet. Föreningens för den liberala kristendomen komite i kantonen Neufchatel sammanträdde helt nyligen under professor Desors presidinm i Haut-Geneveys och beslöt att i frågan om kyrkans skiljande från staten arbeta för en sådan skilsmessa. Om stora rådet tager frågau i öfvervägande, skall man besluta om ytterligare åtgärder för sakens befordrande. Låter stora rådet deremot saken förblifva vid det gamla, så skall komiten redan i höst atgifva ett betänkande, huru man på bästa sätt skall kanna begagna den af kyrkolagen