Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 2

lyckats verka på de stackars olycksaliga menniskorna på Madagaskar. En herrlig redogörelse hoppas jag!, Fru Bernard visade en särdeles benägenhet att vara henne följaktig. såck, min bästa fru Bernard, känn blott ånger, det är det enda jag önskar... känn ou och dag en djup och tärande ånbåde natt oc. je 0 ä sc Marta med tårar och böger samt lätta sitt ., an möjlighet... ner, så kan det kanske vara . om att vi ack ja! låt oss hoppas på möjlighevw. skola träffas i en annan verld!... Ja! huru föga utsigt det än må vara härföre, så vill jag inte ge den tanken förlorad — nej, sannerligen, sannerligen jag det vill!... Anger först, fru Bernard, och så salig visshet!, — Hon nickade gång på gång, betfaktande med ett upphöjdt leende fru Bernard, samt fattade sin pirat, som hon öppnade, under det hon plockade derur en myckenhet smärre skrifter. — Se här: Lät din källa icke utsina!, Ack, hvilka helsobringande ord... och så: Ångren i lifvet eller-ångren efter döden!s Betänk detta noga, min goda fru Bernard, och vi skola som sagdt hoppas det bästa. En vän till mig, en mycket god vän, har skrifvit dessa båda böcker, och, Gud vare tack! jag kan väl säga att han eller hon — nå ja... må vara hvilket som helst — har ojort mycket godt med dem!... Den stackars matrosen fick af samma hand skrifven: Guds fred, eller den lilla botfärdiga negergossen. Han läste den högt för mig och gret som ett barn och sade, att han aldrig hade läst något bättre, stackars karl!... Jag har här uti piraten några ylet:öjor och en sydvest åt honom; och fru Bernard har väl inte något smått, som kunde passa denna olyckliga, nästan nakna menniska? RSannerligen jag vet... jag har blott en liev vadderad kofta,,.