Aftonbladet – 21 juni 1870, sida 2

em fru Bernard fullkomligt varit en af våra samt i det fallet sjelfarbetat för den goda saken och aldrig tillåtit Agathas giftermål. Aldrig tillåtit Agathas giftermål,, upprepade fru Bernard, hvarvid stickstrumpar tog öfverbalansen och slog med en häftig dun: mot goltvet. Den flickan artade sig så bra, återtog Cornelia, och ehuru inte fullt väckt och mogen, är jag dock öfvertygad, att det trones senapskorn, som jag vid ett och annat af mina samtal sökt nedlägga i hennes själ, skulle burit frukt. och blifvit som ett stort träd under bimmelen, der Herrans fåglar hade kunnat bygga och bo — ja, fru Bernard, om Agatha inte blifvit gift, skulle hon blifvit ett redskap i Herrans hand, för att verka och väcka. Fru Bernard tog upp sin stickstrumpa och uttalade det blygsamma Kopp att Agatha väl inte helt och hållet var förtappad. Verldens besmittelse är stor: Jag skall visst inte undandraga mig att för henne bli en röopandes röst. Vår Herre har, Gudi lof, nedlagt hos mig en ihärdig kraft att strida för hans sak. Ar Agatha hemma, så vill jag nu tala några minnesrika ord med henne. Hon är utgången, sade fru Bernard, möjligtvis med mera likgiltighet, än hon kanske för några måvader sedan skulle ha visat vid ett dylikt förslag. Kanske jag ändå kan bevara henne åt oss, sade Cornelia med en helig glädje. — Herran är mäktig i de svaga och astän jag blott är en ringa tjenarinna, har jag många gånger verkat förunderliga ting. — Och lät on vara att Ågatha gifter sig, gifter.sig raed en verldsmenniska, en mammons träl; jag ryser här jag tänker på det ordet — så kan hon dock efter detta bli i tillfälle att uträtta. mycket godt.