Aftonbladet – 21 juni 1870, sida 2

Allt flera stämmor låta i Frankrike höra sig, som tillstyrka ett lugnt och passionfritt öfvervägande af S:t Gottbardsfrågan. Denna fråga, säger man, ir föröfrigt ej längre en öppen fråga. ..Hon är efter långvariga, i öp-. pen dag förda underhandlingar fullkomligt afgjord. Fördrag ha blifvit undertecknade, statsbidrag beviljade, och om det ges högre synpunkter, hvarur man anser att företaget bör bekämpas, är tiden derför längesedan försutten. Så, bland andra, Revue des deux Mondes. Vi känna ännu ej., säger denna ansedda tidskrift, hvad regeringen tänker i frågan, men hon skall svårligen, när hon om måndag afger sina förklaringar, kunna. säga någonting annat än hvad vi säga här, att S:t Gotthardsbanan är ett af dessa den nyare industriens: verk som det ej.står i nåvons makt att motarbeta. Uppriktigt sagdt, hvilken rätt skola vi kunna åberöpa, och huru skulle vi bära oss åt för att hindra Tyskland, Sehweiz och Italien att förena sina bemödanden att genomsprönga Alperna och öppna en ny förbindelselivie för dessa länders och hela Europas handel? Vi ha Mont Cenis, Österrike har Brenner, och jemte S:t Gotthard skall Spligen i sin tur bli genomsprängdt. Allt öppnas på en gång. — Ur politisk eller militärisk synpunkt är frågan ej en af dem som kunha väcka allvarsamma farhågor. Hon har utan tvifvel vigt, hon hår det framför allt ur ekonomisk och kommersiel synpunkt. Oppnandet af S:t Gotthardsvägen sammanhänger i sjelfva verket på det närmaste med alla dessa försök som under de senaste åren gjorts för att gifva en py riktniog åt Europas förbindelser med den yttersta orienten, för att kringgå Frankrike och Marseille. Det är en strid, hvari de kämpande ej äro armber, utan intressen, städer sådan. som Marseille, Triest, Genua, Antwerpen, Ostende, Hamburg. Slagfältet är hela verlden; men hvad förmå vi väl här uträtta: Således: ingen tom ömtålighet; vi kunna endast segra genom att förbättra våra kommunikationsanstalter, hvilkas långsamhet engelsmännen förebrå oss, genom att nedsätta våra tullar, genom att utvidga våra hamnar, genom att gifva våra industrier frihetens helsosamma sporre. Detta är den enda och verkliga betydelsen af S:t Gotthardsbanan, som föröfrigt först om nio år skall öppnas. Denna väg skall utan tvifvel erbjuda Tysklands kommersiella verksamhet nya marknader och nya eggelser, men hon skall ej med en enda minut påskynda den tyska enheten, som man vill spåra i allt. Vi antydde häromdagen, att under hela denna plötsliga patriotiska uppbrusning, som bemäktigat sig sionena i Frankrike, spela intressen af allting annat än patriotisk art. Det är två stora fioanspotentater hrr Lavalette och Rotschild. Den förre, som ej är att förvexla med sin namne, det franska sändebudet i London, är en fiende till S:t Gotthardsplanen, emedan den kommer i kollision med hans egen om byggande af en Simplonbana. Hr Rothschild (chefen för huset i Paris) är visserligen ej, såsom vi för några dagar sedan uppgätvo, intresserad för. Simplon, men hyser deremot ett så mycket varmare intresse för Spligen. Och skälen! RN ES ER CS SS TEE SPA ONE SNS KEPS PN NAR TOE