Aftonbladet – 20 juni 1870, sida 3

förmånlig sysselsättning åt större kapital, än någon annan industri på jorden. Vi mena jernvägarnes aktier och obligationer som redan slukat milliarder samt på samma gång gifva detta god afkastning och mäktigare än något annat befrämja hela nationalförmögenhetens tillväxt genom att göra allt utbyte lättare och billigare. Utom den goda afkastningen finnes det flera andra skäl, hvarför dessa värI depapper, en gång inkomna i marknaden, bli mer omtyckta än andra. Först och främst gör en ofta återkommande offentlig granskning det möjligt för äfven en mindre intressent att noga kontrollera sin affärs ställning, och ett större jernvägsbolags rörelse är så omfattande att man utan svårighet kan vidkännas tillräckligt hög aflöning att locka de mest dugliga män, som ock fordras för att göra bandriften inbringande. Vidare bli resultaterna af en stor affärsrörelse lättare kända för allmänheten, än af en mindre, och arbetaren samt de små kapitalisterna gå helst in i ett stort företag me många delegare, der ej så lätt några få stora kapitalister blifva dominerande på de andras bekostnad. Dessutom lemna ofta större kommuner och enskilda trafikanter, hvilka af en banas anläggning hafva direkt eller indirekt vinst, en räntegaranti som vanligen tages i anspråk under byggnadsåren och till någon större eller mindre del under närmaste tid efter banans öppnande. Slutligen anser den stora allmänheten det med skäl säkrare att lägga ned sina pengar i en väl anlagd jernväg, som alltid behöfs och hvars trafikförmåga tages i allt större arspråk genom den kringliggande ortens utveckling, än i ett vanligt indastrielt företag, der en dyrbar anläggning ofta blir värdelös genom nyare uppfioningar, brist på råvaror m. m., långt innan lanläggningskapitalet hunnit amorteras. Man ser ofta i små stater, helst om dessa ligga mer skilda från allmänna rörelsen, att alla kasta sig på den affär, som börjat rikta några få. Härigenom väckes en täflan utan nödig beräkniog på afsättning, som lätt upprifver äfven de bäst planlagda affärer. Detta har hos oss under sista årtionden i stigande grad varit fallet i bankrörelsen, som alltför llänge ansetts såsom den enda rätt förmånliga Jaffär, dels genom de första årens allmänt goda utdelningar, dels genom att förtroendet naturligt växte till en affär, som hittills i Sverige ej medfört förlust af det insatta kapitalet. Det är ej för att nedsätta de enskilda bankernas hos oss välförtjenta kredit, vi här med afsigt betonat ordet hittils, men vi vilja i tid varna för följderna af en öfverdrift, som redan är kännbar på många håll. För tio å tolf år sedan var det ej ovanligt att se enskilda banker af årsvinsten lemna delegarne i utdelning tio till femton, ja ända till 25 procent af det insatta kapitalet samt att essutom ej obetydligt belopp afsattes till grundfondens förstärkning. Men bankernas antal och kapitalstyrka växte för fort i förhållande till den allmänna rörelsens utveckling. Naturliga följden blef att med högst få undantag deras afkastning började nedgå, och redan finnas åtskilliga banker, som ej utdela : mer än sex procent — en klen tröst vid tan-: ken att den solidariska ansvarigheten kan! komma att tagas i anspråk, för att ej tala om dem, som sjelfva nödgas till högre pris upplåna en del af det belopp, hvarför de tecknat sig såsom delegare. Man får aldrig glömma att bankrörelse, såsom all annan affär, måste skötas af dertill fullt vuxna personer samt att bankerna blott undorlätta den allmänna rörelsen, utan att sjelfva skapa någon sådan. Man har sagt att de enskilda bankerna hos oss skulle få en ny och stor mission för landet och på samma gång blifva vinstgifvand? såsom förr genom att såsom financing contractors öfvertaga banbyggnad mot liqvid i aktier och sedan förtjena på kursen vid dessas spridning. Huru vådligt detta system är, har under de sista åren bäst visat sig i så kapitalstarka länder som England och Amerika, för att ej tala om TJtalien. Enda sättet, hvarpå de enskilda bankerna härvid kanna gagna landet och sig sjelfva, är att ivom orten för en ifrågasatt jernvägsbyggnad någon af de banker, som bäst känna offärsställningen på platsen, bilda kärnan för en kommunoch privatgaranti, som kunde ligga till grund för antingen en direkt uaderhandling med ett bolag eller någon Jernvägskontraktor, eller, om detta mötte svårighet genom att de garanterande namnen vore alltför litet kända inom den stora affärsverlden, för en på nyssnämnda garanti gryndad räntegaranti af ortens landsting, På denna säkerhet hör det sedan ej blifva minsta svårighet att åstadkomma jernvägar i Sverige. Vi se af Rysslands exempel, huru på sådan motsvarande guvernemental-garanti, — ja, i några fall på blott kommungåranti — af blott fem procent på anläggningskapitalet, långa sträckor jernväg åstadkommits genom trakter, som ingalunda höra till de mest befolkade samt hvarken erbjuda transport af bergseller skogsprodukter, utan blott af jordbrukets alster. På tal om Rysslands banor är det i bög grad lärorikt för oss att se, huru detta land dels genom enskild företagsamhet samt dels genom statens räntegaranti på tolfår byggt omkring nio hundra svenska mils Jjernväg — på de sista åren 100—150 rmil årligen — samt påskyndar denna storartade jernvägsbygnad med en kraft, som Inom verldsmark. naden på kort tid stegrat rälspriset med flera riksdaler centnero. Med jernväg från Stockholm till det mellersta Sveriges rika bergsla-1 ger skulle vi dragit stor vinst af desaa jernvägsanläggningar samt kunpa det än, blott vi af Rysslands exompel lära oss att tid är pengar samt ait Man raskt bör utföra hvad seut beslutats. Ännu öppnas för trafiken hvart år allt större miltal jernväg ensamt inom det eurepeiska Rysland och turen kommer snart till de asiatiska banorna, som skola siräckas från Ural förbi Baikal till Pe. king samt från Saratow förbi Aralsjön till hjertat af Högasien. (Forts.) Pad Dh 4 mA Hc ND DM fö FA DO MN Kr Fit f vi lå k så vu k au vi to ne at