Aftonbladet – 20 juni 1870, sida 3

Huru kunna våra jernvägar lättast åstadkommas? Blott få år sedan betraktades jernvägar i Sverige allmänt såsom ett nödvändigt ondt som man här och der var tvungen att kosta på sig. Några få banor att af politiska och strategiska skäl förena landets hufvuddelar och på samma gång lätta skjutsen på de största stråkvägarne — se der nästan allt hvad insigtsfulla män då ansågo nödigt, och detta ändå länge i strid mot allmänna op nionen. — Våra statsbanor afsågp ej främst att höja landets modernäringar, och detta äl förnämsta skälet, hvarför man änpu med knot underkastar aig fullbordandet af det en gång beslutna systemet, på samma gång de anlagda banorna härigenom långt senare gifva full ränta, än om vid deras anläggande trafikens behof mer blifvit afsedt. Lyckligtvis EJ PG NE digt med de första statsbanorna Gefle—Dala jernväg, som ännu ensam har till öppgilt att inom mellersta Sverige förmedla det inre landets uibyte med verldsmarknaden. Fastän banan arbetar under många missgynnande förhållanden — nästan hela rörelsen går utan afsevärd returfrakt åt ett håll till en hamn, som fem månader af året är stängd af is, banan saknar örbindelse med statsbanorna och afser nästan uteslotande utförsel af ortens bästa skog samt detta i täflan med en lätt och stigande flottning på Dalelfven till billigt pris — ger denna väl byggda och särdeles ekonomiskt trafikerade bana få år efter sin fullbordan så goda resultater, att dei början svårsålda aktierna mer än fördubblats i värde. I jemnbredd med växande trafik hafva dess inkomster stigit så betydligt att kanske detta mer än något annat väckt Sveriges och utlandets uppmärksamhet på de stora rikedomar, som ännu ligga värdelösa på kart afstånd från banans :trafikområde och som den ensam aldrig kan fullt tillgodogöra. Vi sade lyckligtvis,, ty Gefle—Dalabanan har i Sverige bratit en väg, som i utlandet längesedan inslagits af både större ch mindre kapitalister samt näst efter jordbruket ger