Aftonbladet – 20 juni 1870, sida 2

Ett så gladt och soligt hem ni sedan få. Ack ja! Och min äldste gosse skall alldeles ha hans ögon ... du förstår att sit äktenskap utan barn inte är lyckligt... och vi skola naturligtvis bli riktigt lyckliga... Jag tycker jag ser min gosse... en liten ostyrig krabat, han växer mig öfver hufvudet! Nej, hans uppfostran kan jag inte gå i land med, den öfverlemnar jag åt hans far... blir det inte klokt, du? Men min lilla flicka, hon skall heta Walborg, Axel och Walborg, du? Nej, hon får inte heta Walborg, hon blef så olyckig... Dagmar!... ja, du, Dagmar är bättre! Hon skall ha likaså ljust hår som du, h tycker det är så vackert... och jag skall klä henne som en liten gocka... men jag skulle ote vara för eftergifven emot henne... ser lu, barn bli precist som man vänjer dem, Och så skall Dagmar få lära allt möjligt; nen hon skall inte allenast bli talangfull Kon skall också bli huslig ... det är ju inte sävert att hon kommer att göra ett rikt parti, och för resten, lyckan är så vansklig... Ja, vet du om en tattig hederlig karl skulle tycka om henne och hon om honom, så skulle vi nte hindra deras giftermål... våra barns ycka går framför allt annat, och ...s Ja, jag ser dig redan som mormor, Heene! Jag undrar inte derpå, svarade Helene, öfver hvars panna, kinder och hals det fög en stark purpur, jag har verkligen pratat en sådan hop dumheter ... . Förstånd, lilla du! Så der djupt in Isaken har jag aldrig tänkt mig.n Du får inte gyokla äfver mig! 2q4 Heene, hängde med hufvnd och vek hundäron På den ackars Consuelo. ack, den som vore i lynne dertill. Ja, min stackars Martina! Helene syntes icke obenägen att byta om samtalsämne,