Aftonbladet – 20 juni 1870, sida 2

ver sig en störtsjö af sarkasmer, hvarmed Lanfreys kritik slutar. Han interpellerar framtiden, säger Lanfrey, såsom om den borde stå honom till svars. Det är nästan väl anspråksfullt att hoppas gå till efterverlden, när man redan i lifstiden följt med som premie till Constitutionnels prenumeranter. Är det icke för mycket för en dödlig, två sådana utmärkelser på en gång? Man kunde visst våga det påståendet, att de aldrig skola förenas; det är nödvändigt att göra sitt val mellan dem. Om efterverlden sysselsätter sig med honom, skall det ej bli i) den mening, han antager. Den skall nyfiket efterforskai hans bok den tidsålders moraliska och politiska tendenser, som egnade honom en så långvarig hyllning; den skall med förvåning genomögna detta repertorium för en föråldra despotisms maximer. Men vid de ställen, der Thiers med så mycket koketteri och naiv tillit talar om efterverlden, skall hon känna sig afväpnad och endast hämnas med ett löje. A. H.