Aftonbladet – 20 juni 1870, sida 2

Nå, han kan väl inte g sjuksängen heller! Om du visste...n Säg ut...n Du vet inte hvem jag tycker om... Helene höll nu nästan på att qväfva sig bland kuddarne. — Jag kan inte säga hans namn för dig, Martina!, Jag frågar dig ju heller inte, lilla du Men om du ville förtro mig det... Jaså, du vill inte, nå godt! Jag är visst inte nyfiken hufvudsaken är att du blott svart blir stark och frisk, då kan du både här och utom hus kanske få träffa honom... Ja, det är sannt!, — Helene satte sig lifligt upp. Jag kan ju träffa honom också utom hus, att jag inte tänkt p3 det sjelf... Kors hvad jag tycker mig ha blifvit stark på en stund! Ja, artina, du kan tro mig; jag har ingen annan önskan äp att bara få se hoa dig visiter på Te Jag disputerar ju inte; men du vill nar turligtvis inte göra honom blind, om också han någongång ser på dig? Martina lutade sig fram och log mot henne. Hur kan du tro! Och du vill naturligtvis heller inte göra Honom stam, om han en vacker dag sade; elene, jag älskar dig! Det kommer han aldrig att göra, Martinal, Osvuret är bäst!... Och så, du, lägger han sin arm om litvet på dig... så här! Så der... nej, då skulle jag dö, trar jagh Och så är du hans för lifvet ! j Hans för. lifvet ! h a Och du får se på honom, tala med ha: nok Oh älska honom, så mycket du vi a NE oatag ti b Och jag kommer med på bröllopet? Förstås!s Pp Pp