Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 3

Le 10 IVCA ERREAeSNE EE AR (Insändt.) Boardinghouses, inackorderingsasyler föl arbetsamma fruntimmer. Under det att så mycket göres för att förskaffe sysselsättning, arbetsförtjenst och i allmänhet sagd en yttre verksamhet för fruntimmer, må man un dra öfver att intet är gjordt för att underlätta deras behof i afseende på föda och husrum. Vis serligen finnas enstaka rum för ogifta personer men de äro jemförelsevis dyra äfvensom ofta illa belägna, otrefliga och mindre sunda. Men äfver för dem som varit lyckliga nog att kunna emot dräglig hyra bebo ett sundt och gladt rum, åter står ännu en sak värd att eftersträfva, det är sund föda med dräglig kostnad. Om man skulle forska i afseende på den diet som föres af en samt boende fruntimmer, är det sannolikt att mar skulle finna de flesta lefva på torrföda, smör och bröd, 0. 8. v. samt till dryck kaffe. Man behöf. ver icke vara kaffefiende, eller såsom man försäkrade Voltaire, anse kaffe vara ett långsamt dödande gift; men begagnadt såsom halfva födan är det visserligen icke nyttigt, hvaremot det onekligen kan anses gagna såsom underhjelpande di gestionen. Den diet, vi här omnämnt, är icke på längden helsosam. Atandet lemnar icke den tillfredsställelse som det skulle göra, den lagoma belåtenhet, som just såsom sådan underhjelper matsmältningen och således gör att det som man åtnjutit blir inom kroppen väl assimileradt till afsättning i de organer, till hvilka hvarje förstärkning är ämnad. I många stora städer, helst i Förenta Staterna, finnas convicter, Boardinghouses, der personer, som lefva för dagen, kunna inackordera sig, och der hafva alla sina behof motsvarade. Vill man der hafva sällskap, så har man det; vill man vara för sig sjelf, går man på sina rum och är i fred. I dessa amerikanska convicter lefva också hela familjer, dels provisionelt eller såsom resande, dels för långa tider. Det senare tyckes vara ett missbruk, såsom allt hvad som hindrar ett sannt familjlif. Deremot är en sådan anstalt ovärderlig för alla som icke sjelfva kunna hafva egentligt hushåll, och som lefva utaf sina händers arete. Att inrätta ett sådant asyl, der hvar och en betalte sin inackordering, skulle vara en verklig välgerning för dem som föra ett sådant lif som här ofvan är sagdt. Det skulle icke vara någon barmhertighetsanstalt, utan gjordt med sådan beräkning, att föreståndarne derå skulle hafva en skälig profit, under det att de inackorderade borde få påräkna en stor besparing i lefnadskostnaden, och isynnerhet en besparing i tid, som den ensamma eljest skulle nödgas använda för kokningsoch andra tillagningsomsorger, ifall hon ville försöka få en ordentlig diet på en man and, Väl skulle mången göra den anmärkningen, att ett sådant convict skulle möjligen utsättas för att få en besynnerlig, till och med farlig samling af personer; men den anmärkningen förfaller om dels bestämda reglor för vistelse der blefve uppsatta, och af hvarje inflyttande underskrifna med förpligtelse till efterlefnad, dels att inträde der skulle ske efter gjord skriftlig anmälan hos en styrelse, som egde att inom fjorton dagars tid antaga eller afslå en sådan ansökan. TI föreskrifterna skulle då främst upptagas, att de inackorderade skulle föra ett anständigt och fridsamt lif. Då så stora uppoffringar i vår tid göras för de obemedlade, och då uppoffringarne göras på grund af ett menniskovänligt sinnes behof att använda sig för andras väl, skulle vi tro att mången ädel dam här skulle finna ett vackert fält för sin välgörande verksamhet, men utan annan uppoffring än den högst betydande af egnad omtanke och tid för idns utförande. En uppoffring i penningar vore icke lämplig, ty ordningssinne och flit hos den mindre bemedlade borde aldrig skjutas åsido. Hufvudsaken här vorg att åt de Hrligt arbetande förskalfa ett sådant resultat af arbetet, att helsa och förnöjsamhet deraf skulle uppstå. Ett förslag skulle naturligtvis erfordras. Det är detta som den högre välgörenhetskänslan skulle mana till att anckaiia; mf beräkning skulle göras så att en räntebehållning skulle uppkomma, för att icke genom uppoffring af medel beröfva andra klasser af medellösa det stöd som de så väl behöfva. Vi hafva en mängd medelålders fruar, enkor, bland hvilka man kunde utse en oegennyttig pch välvillig föreståndarinpa pch Bysmoder för ett sådant asyl, så att visserligen icke någon brist i det afseendet är att befara. Men efter moget val skulle denna husmoder utses, emedan på henne skulie tufvudsakligen bero huruvida en sådan inrättning blefve så fullt välgörande som den åsyftas att bli. Om försöket först göres med en anstalt, der t. ex. 20 personer kunde finna ett hem; så skulle nog sedån, efter vunnen erfarenhet, flera dylika kunna stiftas -— ingendera dock så stor att icke en säker öfversigt öfver förhållanden och personer der kunde bibehållas. Man betänke hvilken besparing det ligger i större förrådsuppköp på en gång och för kontant! Man betänke ock, i hufvudsaken hvilken vinning i helsa och komfort man kan tillskyada ersoner, som kanske i viss mån sakna båda, till öljd af den vanmakt, söm föranledes af enstaka använda krafter! Sedan föregående var skrifvet finna vi uti Dagbladet för den 25 Maj en annan id för stöd åt mödellösa och ärtbetsåmma fruntimmer. Värt förslag skulle mycket lätt kunna i utförandet förenas med det senare förslaget.