Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 3

Inbjudning till insamlande af hidrag till ett Luthermonument i Eisleben. Nära 70 år hafva förflutit, sedan några evangeliska män i grefskapet Maånsfeld fattade den vackra tanken att i staden Eisleben resa en minnesvård åt sin store landsman, dr Martin Luther, och till detta ändamål vidtogo nödiga åtgärder samt insamlade penningar rundt omkring. Men tyvärr omintetgjordes utförandet af denna tanke genom den omkjstning i de politiska förhållanden F söm snart derefter inträdde och det ur densamma fraingående främlingsherraväldet. Fmellertid hade dermed önskan att äfven i vår stad, som ostridigt har den första och äldstå rättigheten dertill, ega en sådan minnesvård, ingalunda utslockzat utan fast mera gång efter anna urer framträdt, tilldess den mogen uil ett bestämdt beslut. Den 22 Augusti innåvarånde år beslöts enhälligt i en talrik församling Vangeliska män ur älla stånd att bilda en förenij g i hade ti ändamål att åt den store reformatorn Martin Kuther resa en värdig minnesvård af brons i staden Eisleben der han föddes och dog. (Föreningens statut 1.) Väl eger. vår stad redan i det hus, der Luther föddes, och det, der han dog, isynnerhot sedan båda genom kunglig frikostighet blifvit i sin tids stil på det mest utmärkta sätt restaurerade, tvenne dyrbara minnen af den oförgätlige gudsmannen; men dessa kunna aldrig för oss ersätta bristen på en egentlig minnesvård. Det är dock hvarken genom sin födelse eller sin död, utan genom hela sitt handlingsrika lif, framför allt genom det välsignelserika verket, den kristna kyrkans återställande, som Luther inlagt en oförgänglig förtjenst om det tyska folket, ja om alla kristna folk. För att offentligt bedra hans minne och alltjemt påminna samtid och efterverld derom fordras derför en under Guds fria himmel uppställd för alla tillgänglig staty af den store reformatorn. Att resa en sådan minnesvård af brons är vår innerliga önskan, vår fasta föresats. Måste vi än afstå från tanken på en så storar