Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 3

handlykta, följa de svenska landskapsmålens polstjerna eller den nordiska tungan, hvilken jag hoppas något hafva riktat genom flitigt insamlande af de snart händömde ljuden utaf Gutarnes uråldriga folkspråk. För öfrigt skadar det visserligen ej att en sak ses och bedömes från flera sidor, nemligen om det sker med billighet, då man måste vara tacksam för rättelser; men om sådant sker med ovilja och hån, upplyser det ingen och skrämmer blott de modlöse. I alla fall skall det vara mig kärt om någon arbetare i detta stora fosterländska ämne lyckas bättre än jag. — Men, oaktadt man ofta synes benägen att med maktspråk vilja qväfva hvar och en försökare, som står utom kotteriernas mäktiga krets och derför är, såsom man menar, värnlös, tillåter jag mig i afseende på folkspråkets samlande och dess slutliga ordnande anse, att det säkert vore nyttigast för mig och andra små arbetare, som kunna önska göra någoti dessa afseenden, att derunder få ledning af någon säker förgångsman, som kunde föra oss an i värfvet. Derföre, om rec. är t. ex. vestgöte, vore det för alla stapplande nybörjare en välsignad god sak, om hr recensenten sjelf, naturligtvis med utsättande af sitt namn, ville från det rika och fruktuppfylda språkfältet Westergötland snart framkomma med ett verk, hvilket naturligtvis blefve utan alla fel och misstag samt ingalunda för en hungrig smakade såsom en trästicka,. Och derjemte — om rec. bara vore känd — skulle det vara bra godt för mig, som så länge och ofta i val och qval samlat det gamla och ej sällan svårfattliga Guta-språket, samt äfven för andra som derom veta mycket mer, att fritt få rådfråga honom och inhemta åtskilliga råd i ämnet, dem han säkert skulle benäget meddela utan ringaste tvekan. — Och härmed må det nu vara nog taladt om denna sak. Stockholm den 10 Juni 1870. P. A. Säve.