Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 2

kar fäste sig dock så pass mycket vid skomakaren, att hon fann det hon när som helst kunde beställa sig ett par nya blankläderskängor och att hon inte längre behöfde frukta för en låvg årsräkning, ja, inte för några räkningar alls; detta medförde likasom en kedja af angenäma betraktelser; hon såg sig sjelf i en nättare och begvämare våning och beslöt sig för att i hvardagslag gå klädd j svart siden som det mest passande och i det hela billigaste; desslikes föresatte hon sig att icke säga pnej, ifall man invalde hennei direktionen öfver tillsyningsföreningen; hon lofvade inom sig att göra så mycket godt mot de fattiga som hon möjligtvis kunde och att åtaga sig ett barn tillsammans med den store välgöraren pastor Walden; hon fick tårar i ögonen, då hon tänkte på sin egen godhet, och allt det goda hon tänkte pträtta, och var så intagen i dessa hugnefulla betraktelser att jungfru Lina och hennes vän gerna i all sköns sämja kunnat prata och skratta j köket utan att de derföre behöft frukta att störa frn Bernard. Menicke nog med alla dessa hennes välgörenhetsfunderingar, Agathasförsta lysningsdag tog också hennes tankar i anspråk; det var minsann heller ingen obetydlighet att i de små tarfliga rummen som gäster mottaga hela den rika Denkwartska familjen. Den stackars sofvande skomakaren föll till golfvet och bief trampad på och sedan obarmhertigt kastad moten fönsierkarm, en viss verksamhetsifver kom öfver fran Bernard och hon stod upp, beslaten att göra allt redo för gästabudet: Agatha öfverlemnade dessa bestyr åt sin mor. Det hemlighetsfulla i förlofningen syntes ännu mera ha befästat fru Elders och ÅAgathas vänskap, och det tycktes nästan som, om de knappast kunde andas tan hvarandra,