Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 2

Monys interpellation om S:t Gotthardsbanan utgör fortfarande dagens fråga inom den politiska verlden i Frankrike. Man börjar dock, sedan den första uppbrusningen af det galliska lynnet lagt sig, betrakta saken lugnare, isynnerhet sedan man erfarit, att de efter bisinarck citerade orden alls icke haft den utmanande lydelse som först tillades dem. Den nordtyske förbundskanslern hade endast talat om de vigtiga politiska intressen, som vore fästade vid denpa bana, men ej nämnt ett ord om någon strategisk linie. Edsförbundets sändebud i Paris, dr Kern, har äfven skyndat att gifva såväl hertigen af Gramont som ministern för de allmänna arbetena hr Plichon tillfredsställande förklaringar. Han skall dervid särskilt betonat att, så vigtig än en förbindelse med Italien öfver Alperna vore för Schweiz och huru väl man än visste att en alpbana svårligen kunde åstadkommas annat än genom medverkan af de angränsande staterna, vore man dock inom hela edsförbundet genomträngd 2f den öfvertygelsen, att en sådan fördel ej finge köpas på bekostnad af Schweiz oafhängighet och neutralitet. De nämnda makterna hade för öfrigt sjelfva, på samma gång de erhjödo sitt understöd, erinrat om nödvändigheten att Schweiz neutralitet genom denna subvention ej på minsta vis lede något intrång. Edsförbundet vore dessutom långt ifrån att med S:t Gotthardsföretaget afse något för sig uteslgtande monopol. Tvärtom stode dess sympatier öpppa för alla andra företag och boag, som kunde erbjuda samma moraliska och materiella garantier som vid S:t Gotthardsbanan bevisligen förefannes. Förklaringar I samma riktning väntade man äfven från nordtyska förbundets och Ttaliens sändebud, hrr Werther och Nigra. Om denna förklaring tillfredsstält den nuvarande ledaren af Frankrikes utrikes politik, synes det dock ej vara fallet med den del af ministeren, hvars erkända organ Moniteur är och tlil hvilken sjelfya premiermi