Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 2

rin och talade meå några kringstrykande tiggare om att till vintern klippa ner ett stycke flanell åt dem, Hennes lynne, som eljest var lugnt och passivt, började i köksdöper blifva mera krångligt och pogr räknadt, så att hennes tjenstepiga, jungfra Lina; började se ailt i svart och kom snart till den fvertygelsen, att detta skulle betyda att hennes mat,nor icke hade långt igen, en tanke, som hon i uyster ton en gvällsstund vid en töte å tete i pörtgången förtrodde åt sin hjertevän, hvilken tröstrikt svarade att ondt krut förgicks icke så lätt och att om det också vore snart gjordtför fru Bernard så vore ingen stor skada skedd, något som så tycktes trösta jungfru Lina att hon skrattade som en toka, då i detsamma en råtta for öfver gården, hvarpå hon bjöd sin vän på en flaska bäjerskt öl, som hon serverade honom i en mörk skrubb och der hon sade honom att han ej fick knysta ty det var temligen säkert att fru Bernard idet sinnestillstånd hon nu var, icke skulle ha fördrag med honom. Men detta var en onödig fruktan. Fru Bernard satt ännu i sin sängkammare och stödde lugnt sin runda rygg mot ett soffhörn. Denna fru var, oaktadt sina fyrtio år, ännu ganska vacker; hennes former voro kanske alltför rundade och kollossala; men hennes leende hade något egendomligt och hennes fyllighet var så frisk och blomstrande och de stora smäktande ögonen kunde i vissa stunder se så ärbara nt, att man oftade kallade henne för vacker, respektabel och älskvärd. Hon höll en liten bok i handen; men hennes blickar irrade emellanåt bort från de uppbyggliga tankarne om skomakaren, som sof natt och dag,, hvilken en af hennes vänner nyss hade rekommenderat som en sär. de!es själsstärkande lektyr, — Hennes tans