Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 2

STOCKHOLM den 16 Juni, 6 E I Ministören är nu fullständigt rekonstru! erad, sedan landshöfdingen frih. Oscar Al-! sorpmer blifvit utnämnd till konsultatift statsråd. f Vi tro, att den upplysta allmänna meningen skall helsa detta val med lifligt bitall. Frih. Alströmer är en man med afgjordt li-: berala tendenser. Med synnerlig värma uppträdde han den 6 Dec. 1865 på riddarhuset i ett enkelt, klart och allvarligt anförande ! för antagandet af den nya riksdagsordningen, och det icke blott med åberopande af situa! tionen och tidsomständigheterna, utan såsom l: principiel reformvän, såsom anhängare af!l! det politiska framåtskridandet, och han åbe-s ropade dervid en stor tänkares ord, att re! volutioner uppkomma deraf, alt nationerna gå l: framåt, medan statsjörfattningarne stå stilla. f Efter representationsreformensgenomförande j vald till riksdagsman i andra kammaren, har frih. Alströmer der intagit en framstående ställ!1 ning och förvärfvat sig både aktning och in! flytande. Uppriktig vän af den fria utveck! lingen på handelsoch näringslagstiftningens ! område samt alltför redbar och föga besvär ! rad af enskild ärelystnad till att vilja söka !! det s. k. landtmannapartiets gunst eller ef-l: tersträfva någon roll af skenbar ledare, har ! han till följd deraf räknats till det s. k. inl! telligenspartiet, under det han dock i alla l? vigtigare frågor, i hvilka han uppträdt, inta:! git en sjelfständig ställning och åt sina yttran! den alltid vetat vinna aktningsfull uppmärksamhet. Ganska betecknande för det värde ! man vetat sätta på hans lidelsefria och red! bara väsen är, att han den ena riksdagen et! ter den andra med stor majoritet blifvit vald : till ledamot af bevillningsutskottet, inom hvil! ket han under de båda sista riksdagarne på ! ett utmärkt sätt fungerat såsom ordförande. : Då man utan tvifvel gerna velat för den ll: ; 6 lediga platsen inom konseljen ha någon ledamot af andra kammaren, tro vi att man näppeligen, med afseende på ministerens generella karakter och nödig homogenitet, kunnat träffa ett lämpligare val. Det är också godt för ministören att den kunnat stärka sina krafter med en person, som är i besittning af en så pass omfattande administrativ erfarenhet. Det måste betraktas såsom ett lyckligt omen för den nya regeringen, att frih. Alströmers helsotillstånd, som flere gånger förut lärer föranledt honom att afböja aubud om inträde i konseljen, nu tillåtit honom mottaga ett sådant anbud. Den rekonstruerade ministören har, att döma af de uttalanden, som egt rum inom pressen och af hvad som enskildt försports inom politiska kretsar, mottagits, visserligen icke med någon entusiasm eller något star-! kare uttryckt bifall, men med aktningsfullt erkännande. Det är kanske också rätt godt för ministeren, att man icke redan från början gör sig alltför lysande förhoppningar om storverk, som den skall genomföra. Måhända skola derigenom de ätgöranden, till hvilka den kan taga initiativet, komma att så mycket mera röna rättvisa och vinna understöd. Öaskligt vore emellertid att specieit de nya departementscheferna icke — såsom så mången gång förut varit fallet — satte så stor ära i att fördjupa sig i administrativa detaljer och att förvärfva renomme såsom durchdrifna expeditionskarlar i afseende på löpande saker, att de der genom förlora både tid och blick för de större an-: gelägenheter, som tarfva handläggning från deras sida. Ett undantag från det förut nämnda aktningsfulla bemötandet bildar Stockholms-Postens egendomliga sätt att helsa den nya ecklesiastikministern, hvilket utgjort föremål l för en allmän förundran. Det vill nästan synas som skulle nämnde blad taga sin sjelfvalda uppgift att vara organ för första kammaren, så, att den icke blott finner allt, som göres och låtes af nämnde kammare, vara värdt lof och Ri och hvarje dess ledamot vera kringstrålad af en viss gloria, utan tillsor ledamotskapet i nämnde kammare ; L i lika ansör T I liegörand innebära snart sag ten 8 Ing iggörandeegenskap, då det är fråga om MÖBre statsmannar värt. Statsrådet Wennerberg har ke hört till denna helgade krets, och det är måhänaa derföre han behandlas en bagatelle. Stockholms-Posten låter sin publik veta, att den nye ministern aldrig utöfvat något representantskap, icke ens inom sin egen kommun, och fäller i sammanhang härmed det generella omdömet att ?i allt som rörer samhällets konkreta angelägenheter är han naturligen en främling?. Bladet tror att hans utnämning skall väcka allmän förvåning i landet och kan för ett sådant val icke tänka sig någon annan anledning, än att monarken personligen I gerna velat se Gluntarnes spirituelle skald vid sitt rådsbord. I sammanhang härmed, eller rättare i den snörrätaste strid med dessa insinnatiorer, framkastas ien följande artikel några antydningar derom, att hr Wennerberg är en gynnare af den fashionabla pietismen, hvilken i samma uppsats karakteriseras så-! som en viss salvelsefull jargon, förenad med en ansenlig grad af skuggräddsla för fri forskning.. Bladet har äfven hört åsigter tillskrifvas honom i sociala och ekonomiska frågor, som äro fullkomligt antediluvianska, men tillägger, att hans personliga åsigter, i fall han skulle ega några, hafva sannerligen mycket litet att betyda. Om sympatier och antipatier är icke myeket värdt att resonnera. Vi skulle också l icke uppehållit oss vid dessa utgjutelser, som i hätskhet öfvergå det mesta vi på senare tiden sett inom den periodiska pressen, om icke de innehölle en mängd faktiska orikticheter, som vi anse pes böra något belysa i den alvänhets intresse, sgm icke varit i tillfälle att taga närmare kännedom om förhållandena och hos hvilken dertföre alldeles irriga begrepp skulle kunna uppstå genom; den illvilliga framställningen. Förhållandet är det, att hr Wennerberg såsom lektor vid :