Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 2

för Agathas skull. I en penninastad tänker man sig sällan så oerhörda messalliancer so: att en millionär skulle kunna hajnågon sorts allvarliga afsigter på en fattig, obetydlig flicka som icke ens hade förnäm börd, för att nåagorlunda jemna förhållandena; ja, Agathas ringhet var så stor, att man till och med klandrade fru Elders förtrolighet med henne, och man hviskade om att man icke kunde förstå huru den nogräknade unga frun, — som man dock till hennes beröm, måste erkänna förr alltid tagit det passande till målsmärke, — nu kunde visa en så otrolig svaghet. De der hviskningarne hade också nått fru Elders fina hörselorganer, hvarför hon kanske mera än fallet eljest skulle ha varit hyste viss benägenhet för att låta sin umgängesen ve välförtjent snäsa genom Agathas krets få en .. — -evdlighet, Hon började upphöjelse ur sin opev, am den unga ou för herr Denkwart tala wv. anda flickans framstående talanger, hennes . hjerta och hennes skönhet; hon sade att Agatha kunde passa för hvilken upphöjd plats i samhället som helst, hon talade om huru afundsvärd den man vore, som en gång kunde vinna hennes kärlek, och att en rik utmärkt man icke kunde få en vackrare och talangfullare hustru; hon sade att qvinnans sanna värde icke låg i guld och ett gammalt namn, utan i en fin och sann hjertats bildning. I mellertid hade Agatha och herr Denkwart långa samtal med hvarandra, der Göteborg, dess utmärkta inrättningar och omgifningar vanligtvis utgjorde grundtemat, det vill säga, det var egentligen herr Denkwart som talade och Agatha som lyssnade eller gjorde ett eller annat inkast under det on på det lifligaste ictresserade sig för alla sorters kommunalfrågor, vid hvars