Aftonbladet – 14 juni 1870, sida 2

— el SC Industri-utställningen i Petersburg. si TIL. (Bref från Aftonbladets korrespondent.) e Ju längre man fortsätter sina vandringar v i industriutställningen, ju mera öfverväldigad finner sig en korrespondent af allt det material, som företer sig till behandling, och ju större framställer sig svårigheten att kunna om allt bilda sig och uttala ett omdöme. I sjelfva verket lärer det väl också vara förbehållet yrkesidkaren inom hvarje särskildt fack att kunna med något anspråk på verklig sakkunskap fälla ett omdöme om tillverkningarnes värde i förhållande till andra af samma slag och i förhållande till de dem åsatta priser. Det är derföre också som man sett de offentliga redogörelserna för utställningarne vanligen antaga karakteren af causerier öfver de mera i ögonen fallande föremålen, öfver dem, som framför andra utmärka sig genom dyrbarhet och prakt eller som förete något i sin väg nytt och ovanligt. Här erbjuder sig rikt stoff till sådana framställningar; ty af dyrbarheter och praktartiklar företer denna utställning en stor rikedom och mångfald. Jag skulle derföre gerna taga min tillflykt till detta temligen lätta sätt att lösa min uppgift såsom rapportör från Petersburgs-utställningen, helst detta också måhända skulle för flertalet af läsare erbjuda det största intresse; men som jag ansett mitt åliggande förnämligast vara att sysselsätta mig med det, som kan för vårt land vara af intresse i kommersielt och industrielt hänseende, får jag, åtminstone tillsvidare, uppskjuta de promenader, till hvilka jag skulle vilja inbjuda läsaren bland t. ex. alstren af de petersburgska och moskowska juvelerarnes och silfverarbetarnes konstfärdighet, eller bland de kejserliga manufakturernas mera till konst än industri hänförliga artiklar, eller i de kejserliga gemakens ypr piga prakt. Men dermed förenklas också rätt betydligt min uppgift; ty i betraktande å ena sidan af den svenska industriens egen ståndpunkt och af den konkurrens den här skulle hafva att uthärda såväl med inhemska fabrikater som med andra främmande länders, är det väl förnämligast för våra metaller, d. v. s. i främsta rummet för vårt jern och våra jernarbeten, som vi kunna påräkna att här finna en marknad. Det är derföre åt företeelserna , på detta område, som jag hufvudsakligen riktat min uppmärksamhet och med afseende å hvilka jag sökt inhemta upplysningar af erfarne och sakkunnige personer. Ryssland saknar, såsom kändt är, icke inom sig tillgång på jern af utmärkt beskaffenhet. Den i sitt slag praktfulla utställningen från de Demidoffska bergverken i Ural samt utställningarne från nägra siberiska jernverk bära härom vitnesbörd. Och det jern som der produceras är af utmärkt beskaffenhet, tillverkadt, liksom det svenska, uteslutande med träkol. Bland de mångfaldiga profverna på de Demidoffska verkens produkter saknas icke sådana i kallt tillstånd vridna och knutna stänger och stycken, hvilka vi vid våra utställningar sett exponerade såsom prof på det svenska jer! nets seghet och styrka. I Af de uppgifter, som förekomma i envoyn general Björnstjernas nyligen i svenska tidl ningar offentliggjorda rapport, har man haft tillfälle inhemta, att Rysslands tackjernstillI verkning år 1866 uppgick till en qvantitet af 16,000,000 pud, eller efter 38!(2 svenska skålpund pr pud, en qvantitet af 6,160,000 svenska centner, således något mer än Sveriges tackjernstillverkning under det sista år, för hvilket uppgifter ännu finnas tillgängliga, eller 1808, då svenska masugnarne producerade, enligt kommerskollegii berättelse, 6,076,567 centner tackjern. Stångjernstillverkningen i Ryssland uppgifves hafva 1866 utgjort 12,541,000 pud eller 4,828,285 svenska centner, medan den i Sverige 1868 uppgick till 4,046,826 centner, således icke så obetydligt mindre än den ryska. Ryssland hemtar äfven ganska betydliga qvantiteter jern från Finland, hufvudsakligen tackjern, och jag har redan haft tillfälle exempelvis nämna att ett af de slörsta jernveren härstädes, Puatiloffs för tillverkning af jernvägsskenor hufvudsakligen afsedda etablissement, hemtar sitt jern till större delen från egna bruk i Finland, hvilka tillgodogöra dervarande myrmalmer. En del af de finska bruk, som hitsända taekjern och smältstycken, arbeta dock med-svenska malmer. Hvilken betydande omfattning denna införsel af finskt jern eger, finner man af de finska exporttabellerna för 1868, som upptaga den i värde till öfver 5 millioner finska mark, Men denna finska import tillsammans med produktionen vid de Uralska och Siberiska bergverken, till den omfattning den hittills kunnat uppdrifvas och med hittillsvarande, i östra delen af landet ännu bristfälliga, I kommunikationer komma landet till godo, I förslår icke på långt när för det stora rikets J ofantliga konsumtion af jern och jernprodukter, hvarom också den betydliga importen af dessa varor bär vitne. Här finnes således Jutan tvifvel en marknad för svenskt jern. Sådant har också börjat i allt större och I större qvantiteter under de senare åren hitI föras, sedan förbindelser med svenska jernper blifvit, hufvudsakligen genom en är bosatt landsmans bemödanden, anknutna. I Men gifvet är, att denna införsel kan ifrågakomma endast för sådana bebof, för hvilka godt träkolsjern är behöfligt, Deremot ligger qvällen, som mönstrande betraktade den unga ; Ce 22 i . An faäautddA TA nnn hklädning 4 MMMM AR TU ss mn YA 0 AA DE RR SS 3 OR SS OL ET AA