Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 3

dags, annandag pingst. Festplatsen — en skogsbacke — var prydd med flaggor, vimplar och blomsterguirlander. Utom talarstolen och orkesterestraden var der uppsatt en flaggdekoration med Fredrik VII:s och Kristian :s byster samt danska vapnet i midten. Professor Fredriksen utbragte ett lefve för konungen och höll ett tal som hufvudsakligen gick ut på, att i anseende till vexlingen i stämning och meningar representationen icke i något gifvet ögonblick kan anses för ett troget uttryck för folket, att der före inom samhället endast ett finnes som är varaktigtf och säkert, upphöjdt öfver all vexlipg i stämniogar och meningar, nemligen konungen; samt att konungen sålunda är sjelfva tyngdpunkten för hela samhällsutvecklingen. Pastor Hass yttrade, att det varit en olycka, att man icke rätt förstått hvad Danmark var. Danmsrk är endast en liten fläck, men det sträcker sig så långt som det danska tungomålet, så långt, men icke heller längre. Detta hade man icke alltid insett. Man hade velat vara ett mäktigt land. Derföre var nu sorg i hvarje dansk mans och qvinnas hjerta. Man gick nu till tvenne ytterligheter. Några förtviflade om att Danmark kunde bestå och uppgälto striden, Detta var en falsk, lögnaktig mening, som bar feghetens prägek Andra förgudade det danska folket och allade det ett af Herren utvaldt folk. Detta var lika falskt. Sanningen låg emellan dessa båda ytterilgheter. Det olyckligaste ord som någonsin blifvit yttradt var Fredrik VII:s om Slesvigs delning: det skulle icke ske. Nu gäller det att fatta mod och värna om Danmarks rätt och ära. Då skall Danmark icke förgås, utan bestå och till dagarnes ända blifva let gamla Danmark. Redaktör Rimestad frams höll att den danska grundlagen, oaktadt de nökränktingar som blifvit gjorda i fråga om ralrätten till. landsthioget, är den friaste som iones inågot land, hvilket baren konung. Verkvingarne af denna fria författning hafva försports både i fredens och krigets värf. Den var bragt luft och ljus öfverallt. Väl fattas iohu mycket; men med tålamod skall man 108 komma fram till målet; och man bör hågkomma, att folkets upplysning och bilds ling måste gå hand i hand med frihetens itveckling.