Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 3

Ett af samhällets kräftsår. I. Det onda, om hvilket vi här ämna tala är det allt mera och mera omkring sig gripande så kallade pantlåneriet. Stockholms stad torde i detta afseende kunna lemna en bild som icke bär ett smickrande vitnesbörd om det svenska samhällets ekonomiska tillstånd, såsom vi nedanföre med statistiska uppgifter skola söka bevisa. Om vi till en början kasta en allmän blick på pantläneriets historia, så finna vi vissergen att detsamma egt räti i aila tider. Redan under Jakob den 1:s af Evogland tid på femtonhundratalet, och äfven dessförinnan, lånade guldsmederna i London penningar emot pänt och det företrädesvis åt ganska högt uppsatte. personer, . Andra hade nemligen icke att lemna redbara panter. Det vore derföre orätt att kalla pantlåneriet en modern institution. Den är utgatnmal. Men hvad som är en jemförelsevis nyare tids företeelse är belånvandet af mindre värdefulla effekter, äfvensom statens eller kommunens inblandning i detta slags yrke Sålunda uppkommo asSistansernan, till sin. natur och. ursprungliga bestämmelse, hvilket redan namnet anger, ett slags understödsföreningar, hvilka — märk väl! — skulle bereda den för tillfället behöfvande ett medel att mot någon af honom egande, then jemförelsevis umbärlig artikel, få sitt behof af reda peinvingar tillfredsstäldt. Detvar godt och väl, och inrättningar af detta slag torde, ändamålsenligt organiserade, öfverallt ha medfört mycket gagn och — hvarföre icke säga det rent ut — äfven ha förekommit många brott isyonerhet emot eganderätten. Isynnerhet gäller detta alla större städer, der sgmmanpackningen af en stor menniskomassa på eå telativt liten puokt, lätt hos en mängd er kan åstadkomita tillfällig arbetslöset och deraf härflytande brist. Men hvad nu särskildt Stockholm vidkommer, bär dock här, oaktadt tillvaron af eh kommunal assitans-inrättoving af ganska hög ålder, och hvilken iögtlonda saknar rörelsekapital, likväl uppkommit en privat industrirörelse i pantlåneväg, som på intet vis kän änses vara helsosam för allmänheten. Det är nemligen en ganska väsentlig skil-tad ermellan den offentliga assistansens sätt att operefå Öök de privata pantlånarnes. Den förstoämnda, ehuru ofta missbrukad och.det just allramest af de privata pantlåtiarena sjelfva, är till sin natur en välgörenhetsinrättning som mindre afser egen vinst än allimäkt gtgn. Dess räntetot, 10 procent för året, är i sanning icke hög, och om inrättningen det oaktadt har kunnat förtjens något på sin rörelse, så bevisar detta endast att den starkt anlitats och blifvit väl skött. Åssistansens nettobehållning, det vill säga räntevinsten sedail ötokystnaderna afdragits, uppgick år 1869 till 10,200 rår, deribland 2500 rdr hemfallna öfverskottsmedel, hvilka af allmänheten icke uppburits, men i sjelfva verket tillhört densamma, såsom utgörande öfvetskobtt som uppkommit vid den slutliga försäljningen af fötfalloa panter; och ha dessa medel, såsom enligt reglementet bör ske; anslagits till den så kallade reserv (pensiotis-) fonden. : Hurt förhåller det sig deremot med herrar pahtlåbares spekulativa yrke? Något anhörltända i sahbing! Som en del al vår If5afe torde befiona sig i en så lycklig ställning att deicke etis kähha dessa vatmnpyrers operationssätt, så vilja vi för dessäs räkniog här lemna en liten framställning af affärer i denna genre. — Pantlånarne uppträda i allttänket blott såsom ett slags kommissionärer föf allthänheten att i assistaosen belåna vissa effekter. De förskjuta emellertid den lånbehöfvande i förskott en Viss summa penningar och beräkna sig för detta förskottslåti i gemen 72 proc. Men detta är icke nog. En månad efter patitens inlemnande tratispörteras densarma, af pantlånaren till assistansen, der Åter hän i sin tar belånar densamma. Nu löper den deponerade effekten med 10 procent pr annum. När lantagareh emot förevisandet af sitt förskottsqvitio öch ofiäggataet af bpplupen ränta till pantlånaren, at honofti hoppas erhålla panten sin hatura bekommer han endast ett låneQvito från astistatsehj samt måste dervid ytterligare godtgöra väinpyren för: magasinering och transport till assistansen med i emen 50 öre, jemte 25 öre för en lumpa soth kalläs omslag, om sådant saknats. Återstår vidare att å allmänna pantlånekontoret tttaga sin sak, eller sina saker, emot lånekapitalets återställande med 10 proc. förhöjning på år. En persedel om två riksdalers lånevärde — ack! och huru många sådana förekomma icke! — kan sålunda komma att kosta döti afma låntagaren, om lånet stått i tyfa månader: 1 rdr I öre; s som följande ar verkligheten hemtade exempel utvisar. Den 18 Oktober år 1869 belånades hos en pantlånare i Klara församling en väst och erhölls derå två (2) riksdaler. Den 16 Febr. 1870 ville egaren återlösa sin pant, men .erhöll i dess ställe en assistanssedel samt fick godtgöra pantlånaren enligt nedanstående räkning: Kapital...... .. rår 2: — ränta för en (1) månad. 12, pantbeviset (qvittot).... 2, transport till assistansen........ 50, omslag (lump, värdt ingenting). 25, för sedelu (troligen assistansens). 10,