Aftonbladet – 8 juni 1870, sida 2

n helt annan vändning än de båda advokaerna beräknat. Mandels försvarare, den unge dvokaten Paul Janson, bevisade genom inyg af det mest ovederläggliga slag, att samtiga de af Langrand under olika benämninar grendade bankerna varit ett enda kolosalt bedrägeri, att Langrand till och med gjort ig skyldig till förfalskningsbrott, att åklasaremakten blundat härför, och att Mandels ippgifter voro fullkomligt sanna. Under förvörets gang kom i dagen att ett stort antal vf det klerikala partists förnämsta män, såsom Nothomb, Dedecker, grefve de Liedesercke, statsrådet Dechamps im. fl. äro direkt nvecklade i dessa affärer. Äfven den påflige wuntien Cattanis namn skyldrar på listan sfver Langrands affärsvänner. Mandels ad-. ;okat har nemligen, med stöd af Agricole yankens böcker, visat, att till msgr Cattani blifvit i Amsterdam utbetalade två summor Då 50,000 franes utan någon motsvarande sodtgörelse. Ett vitne, som haft bestyr utt föra bankens böcker, intygade desstom, att jemte andra katolska prester .vå apostoliska vikarier stuckit betydligt spots de vin, i fickan som provision r utmåvglande af Langrandska aktier och värdepapper. . Rättegången, som väckt ett smätligt uppseende i Belgien och der följts ned det mest spända intresse, afslöts den 25 Maj, då juryn frikände Mandel, en dom som af den i salen och på platsen utanför församlade folkmassan helsades med väldiga bifallsrop. Brissels köpmän och öfriga finarsiella verid ha med anledning af denna utoång gifvit en bankett för Mandels skicklige och energiske försvarare advokaten Janson. De klerikala äro ej de enda som af denna händelse tått ett djupt hugg. Slaget har äfven träffat de offentliga myndigheterna på ett sätt som för regeringen kännes djupt förödmjukande. Det antages för säkert att såväl generalprokuratorn som prokuratorn skola vid konutigens återkomst från England blifva entledigade. Om den nya ministeren i Portugal skrifves till Augsburger Allgemeine Zeitung: Saldanha öfvertager presidentskapet, krigsrock utrikesärsnderna, Sampayo inrikes-, Jose Dias Ferreira justitie och finansdepartementerna, Costa sjöförsvaret och conde de Peniche de allmänna arbetena: (Enligt ett telegram skall dock Sampayo redan ingifvit sitt afsked. Conde de Peniche, för sina vid statskuppen gjorda tjenster upphöjd till marquez de Angeja, har ej utmärkt sig genom parlamentariska talavger eller på något annat sätt. Sedan några år är han fiende till alla ministeter och gjorde 1869 sin nuvarande kollega Dias svåra bekymmer. Sampayo och Dias äro precist ej odugligt folk, men man fordrar af ministrar konseqvens och ärlighet i det offentliga lifvet, och båda herrarne äro före mål för allvarsamma beskyllningar. Sampayo var vice president i deputeradekammaren och Dias president i finansutskottet; båda tillhörde den majoritet på hvilken det förra kabinettet stödde sig och ba aldrig höjt sina stämmor emot det. Deras bederspost skulle efter revolten varit i oppositionens Jeder, i stället försvara de det myteri som störtat deras vänner. Föröfrigt voro båda hittills fiender, men sitta nu icke desto mindre i samma minister. Costa har filosoferat öfver religionen och den allmänna undervisningen och står nu i spetsen för marinen: Saldankas nevöer duga till allt. Och för att råga måttet af det oväntade: ministåren räknar på 1ajoritet i samma kammare som ännu i går stödde det fallna kabinettet! Om statsstrecket berättar samme korrespondent: Baron de Magelhaens, nu mera grefve med samma namn, skall ha förskjutit pengarne till kuppen. Man påstår att Saldanha, för att betäcka denna och andra utgifter, skall ha tagit de 300 contos, som han fann i skattkammaren och i stället ditlagt lett qvitto. De, som bäst känna till stäl lniogen, säga rent ut, att Saldanha af den största peponingförlägevhet drifvits att föreI taga revolationen. I slutet af månaden voro laf marskalken accepterade vexlar till ett bellopp af 54 contos (ungefär 200,000 rdr) förIfallna. Alla hertigens broroch systersöner Iha fått titlar och embeten. Hans bror, den gamle grefve Azinhaga, går som sändebud till Paris och träffar der en nevö till Salldanha som förste sekreterare, en annan nevö, grefve Mesquitella, mu hertig af Albuquerque, , representerar Portugal i Madrid, en systersons son regerar i Braganza, en brorson I myntet, en annan erbåller sändebudsposten i Brässel, en tredje har blifvit generalsekreteIrare i Lissabon o. s. v.Det är en beforldran af familjen och alla hennes fränder och ; I vänner. Det är nu afgjordt att Emile Girardin nedlägger sin journalistiska penna eller öfverlemnar den till sin nevö, br Detroyat. Denne ötvertager nemligen Liberte för en summa al 1,080,000 francs. Detroyat är gift med fröken Garre, syster till madame Delphine Gay de Girardin. Han var förr. sjöofficer, sedan marinminister hos den olycklige mexikanske kejsaren Maximilian, har genom stycket Emellan hammaren och städet uppträdt som vådevillförfattare och stutligen äfven såsom finansier. På sin publicistiska förmåga har han dock hittills ej visat något rof. Till London har underrättelse ingått från I Gendve, att kapten Cameron, f. d. konsul i , Abessinien och den ursprungliga anledningen till det abessiniska kriget, oflidit. Ar 1846 tliogick han i armåen, deltog i kafferkriget, sloch blef efter flere konsulsanställningar år t 1860 utnämnd till konsul i Abessinien med Massaua till vistelseort. Härifrån åtföljde .) han hertigen af Sachsen-Coburg på hans resa 1 j t a —fa Re OR PT Re FR Wu i det inre landet, framförde derefter till Gondar skänker från drottning Victoria till kovung Theodor och stod i hög gunst hos denne konung. Men år 1864 föll han i onåd och hölls från den 2 Januari till den 17 April fängslad, men utlemnades då till sändebudet Rassam, som enkom skickats för j FÖRSTA KAPITLET.