Aftonbladet – 8 juni 1870, sida 2

FÖRSTA KAPITLET. Det var en vacker morgon då Agatha 3ernard dreg upp den med ett herdestycke nålade rullgardinen, öppnade ett fönster och ät Augusti-solens rika guld strömma in i sitt rum. Hjuls rasslande, hundskalloch prat vördes från gatorna .utanföre och kom den inga flickan att vårdslöst luta sig ut genom önstret och gladt se sig omkring. Det föreföll henne alldeles som hade hon släppt n morgonen till ett nytt lif: och som om en jusare och dyckligare tillvarelse kommit in ned solstrålarne. Hon drog i detsamma en ätt suck, och en mörk skugga likasom af ågon hemlig oro smög sig öfver hennes späda insigte; derpå skakade hon sitt hufvud, liksom gillade hon de tankar hvilka deri uppstått; on skakade det gång på gång och lutade inden mot sin lilla hand, späd och fin som stt barns. Den eftertänksamma ställningen örändrades plötsligen; hon smålog och slog ipp sina mörka, skiftande ögon. Det vexande uttrycket i hennes ansigte, med sina ftiga öfvergångarfrån glädje till. sorg och ärtom, var kanske hennes största behag... Flon log nu, ty hon fann att det nya lifvets solljusa början var inne... hvad bekymrade henne de moln, som lägrat sig på. gårdagens himmel, blott den närvarande och den komnande tiden aldrig fördystrades. Fiån och ned i dag tog hon farväl af fattigdom, becymmer och ovisshet, och hennes lif skulle oli lyckligt, bekymmerslöst och tryggt. Hon este sig upp, och en min af stolthet och rots flög öfver hennes läppar, i medvetandet vf, att om något störande hade kunnat ställa ig emellan henne och den solljusa framtiden, åa hade hon förstått att förvandla till verkighet det komfortabla lif. hon tänkt på alltsedan hon fick förstånd till att kunna tänka. (Forts.)