Aftonbladet – 2 juni 1870, sida 2

STOCKHOLM den 2 Juni. Grefve von Beusts cirkulär till Österrikes sändebud vid de utländska hofven om den politik den nya cisleithanska ministören ämnar följa har ej i kejsarriket gjort något godt intryck. Isynnerhet anfalles det af det tyska eller centralistiska partiet med en häftighet, som med hvar dag är i stigande. Den ungerska pressen är ej heller bättre belåten med etta kanslerns steg. I likhet med opinionen RR andra sidan Leitha, förebrår hon chefen ör riksministeren att ha gjort en uteslutande inre angelägenhet, hvarmed utlandet ej har det minsta att skaffa, till föremål för ett diplomatiskt meddelande. Den oro och jäsning som häraf alstrats skall säkerligen ännu mera ökas af de stundande !andtdagsvalen, som nu skola vara utsatta till midsommarsveckan, och alla partier äro redan i full verksamhet att utse sina valkomiteer. Det gäller här seger eller nederlag för stora principer, hvaraf den österrikiska kejsarstatens hela gestaltning i den närmaste tiden kommer att bero, och det kan ej förvåna att de båda hufvudfarsierna som stå emot hvarandra: centraister och federalister, tyskar och slaver, anstränga sig till det yttersta för att vinna segren. Redan då hertigen af Gramont förflyttades från ambassadörsposten i Wien till utrikesministerhotellet vid Quai dUrsay yttrades, att han medförde starka sympatier för en allians mellan Österrike och Frankrike. Med den fredspolitik som den nuvarande franska ministeren förklarat sig ämna följa var det dock ej synnerligt troligt att dessa sympatier skulle antaga formen af ett verkligt förbund. Kölnische Zeitung tror sig emellertid nu veta, att ett sådant verkligen är på god väg att afslutas, och att de förtroliga skrifvelser som efter plebiscitet vexlats mellan de båda hofven ej endast innehållit lyckönskningar och tacksägelser derför. Österrike, säger tidningen, bemödar sig synbarligen att åter bogsera sitt läcksprungna fartyg närmare det franska. Ännu längre går LItalie. I en korrespondens från Wien till denna tidning berättas, att Frankrikes allians med Österrike redan är ett fulländadt faktum. Båda kejsarrikena ha ett ömsesidigt behof att understödja hvarandra, om ej hvardera skall, isoleradt, gå under. Det den 21 Augusti i Salzburg undertecknade protokollet hade redan innehållit denna allians in nuce,. Neue Freie Presse, som omnämner de båda tidningarnes yttranden, säger sig ej veta huru vidt de kunna vara grundade, men bestrider dem ej heller, synes snarare tro på deras sannolikhet. Paristidningarne innehålla några detaljer om uppträdena vid Laboulayeszandra föreläsning i Collöge de France förliden fredag. Både hans anhängare och motståndare hade denna gång infunnit sig i förstärkt antal, och den redan tidigt fullpackade salen erbjöd anblicken af två fiendtliga läger, som bekämpade hvarandra. Den ena sidan svängde sina hattar och ropade Vive Laboulaye! medan den andra med tillbjelp af hvisselpipor uppförde, en ordentlig kattmusik. Plötsligt springer en student fram till svarta taflan och skrifver derpå med en kritbit: Laboulaye ajfällingen. En annan, från det motsatta lägret, är dock ej mindre snabb att springa fram och med en näsduk utstryka det sista ordet och i stället skrifva: frihetens försvarare. På detta sätt är under fem minuter taflan en verklig skottafla för repliker mellan de båda partierna. Omsider får man veta att Laboulaye redan befinner sig i salen midt emot, och dit strömma nu alla. Äfven der äro demonstrationerna redan i full gång. Man sjunger Marseillaisen och Till senaten!, på Lampions-melodien. Men om motståndarne utveckla energi, är det ej mindre fallet med den store författarens vänner. Allt emellanåt svänga de sina hattar och uppstämma ett väldigt lefve Laboulaye! Männerna med hvisselpiporna blifva derigenom endast ursinnigare och börja nu, under ropet: Laboulaye är såld, kasta sousstycken mot katedern. Föremålet för denna nesliga tillställning satt hela tiden, trefjerdedels timme, lugn och orörlig utan att yttra ett ord, endast då och då vexlande ett småleende med sina vänner: -Han lyckas ej en enda gång få ordet. ! Först då timmen är slut, reser han sig från sin plats och går, helsande damerna, till sin utanför väntande vagn. Progres de Lyon meddelar som bidrag till historien om folkomröstningen den 8 Maj ett ganska kuriöst dokument. Det är en dagorder som öfversten för det 6l:a linieregementet dagen efter omröstningen aflåtit till sina soldater. Den lyder sålunda: Öfversten är långt ifrån att komplimentera regementet för dess votum i går. Han hade ej trott, att i det 61:a regementet skulle kunna finnas så många dåliga soldater. Han rodnar af blygsel, när han jemför regementets 297. nejröster med de 41 nejrösterna i det 86:e, dess kamrat i brigaden. Han vill ännu tro, att många, isynnerhet af de yngre soldaterna, endast af svaghet och lättrogenhet handlat så dumt. Nu måste vi alla från den förste till den siste öfvertaga vår andel i ansvaret, och vi skola sannolikt snart få vidkännas följderna deraf. Regementet har blott ett medel att åter aftvå den skamfläck, som i ett svaghetens ögonblick blifvit satt på dess hittills läckfria nummer, och det är att vid första sig erbjudande tillfälle visa fördubblad fasthet, hängifvenhet och trohet. Dessa anmärkningar skola tre gånger uppläsas vid appellen. I dag skola alla officerare infinna sig vidappellen, och kompanicheferna skola efter uppläsandet göra manskapet begriplig hela ovärdigheten af deras handlingsätt. Den ryska polisen har på senaste tiden i Schweiz anstält ifriga efterspaningar efter len bekante Netschajeff, som efter den missckade sammansvärjningen i Ryssland föriden höst dit tagit sin tillflykt. Petersburgvolisens utskickade hade äfven uppspårat hoom i Geneve och, under förklaring att han rore anklagad för ett i Ryssland begånget OL OM Nm ske mm mn