Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 3

som ligga till grund för den senare tidens förändringar i handelsoch näringslagstiftningen öfver hufvud, icke blott hos oss, utan äfven hos de öfriga europeiska nationerna, och enligt hvilka det anses riktigast, att lagstiftningen så litet som möjligt griper in för att genom lagstadganden ordna de ekonomiska förhållandena, emedan dessa antagas erhålla den kraftigaste och lyckligaste utveckling genom frihet. En lagförändring sådan som den, hvilken åsyftas genom de från odelsthinget insända lagförslagen, skulle innebära ett steg tillbaka från den hittills icke allenast hos oss, utan så att säga öfver hela den civiliserade verlden följda väg och en förnekelse af de hos oss förut godkända grundsatsernas giltighet för ett af de vigtigaste områdena af den ekonomiska verksamheten, nemligen kreditväsendet. Allt detta är nu godt och väl, men det torde vara tvifvel underkastadt, om det så snart skall lyckas att få dessa ideer in i bufvodet på vår allmoge, som ingalunda är så liberal af sig i handelsoch näringsfråzorna, utom tvärtom både i dessa och stundom tillika på det politiska området har åtskilliga protektionistiska böjelser — ett karaktersdrag, som den för öfrigt delar med den jordbrukande befolkningen i åtskilliga andra änder. Dertill kommer, att det ekonomiska peta cket, långt ifrån att lindras, sannolikt skall visa sig falla ännu tyngre på landet. En mindre lycklig skörd, ett misslyckadt vårsillfiske, så dåliga fraktsatser, att man har måst sätta en strikeigång för att få dem upp ill en någorlunda normal höjd — detta och många andra mindre omständigheter skola säkerligen bereda jorden för Jaabseks förespeglingar om guld och gröna skogar, om nan blott accepterar hans program, och detl! ir knappt något tvifvel om, att de skola få ett både svårt och otacksamt värf, som i umtförmanskaperna skola försöka att bringa le sunda eknomiska principernas dager in i len vidskepliga tilliten till de lyckobringande esultaten af en reaktionär förändring afl äntelagstiftningen.