Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 2

Medan ministeren Ollivier ser sin ställning ultmera försvagas och i sjelfva verket enlast uppehåller lifvet med tillhjelp af de förund hon den ena dagen ingår med högern, len andra med venstern, visa sig inom det senare partiet fenomener, som antyda en möjlighet, att statsrodret, när det släppes af )lliviers händer, kan öfvertagas af andra statsmän än en Rouher eller Forcade. Vi oerättade i går om bildandet af en ny grupp! at politiska män under Picards ledning. Denna händelse , tillägges allmänt stor betydelse. ,Om, skrifver en korrespondent till Nationalseitung just med anledning af denna nya partikombination, om kejsaren har allvar med sina bemödanden att omsider återgifva Frankrike de nödvändiga friheterna, som med den ntopiska anarkistiska friheten, så som Rochefortianerna uppfatta henne, ej har någonting gemensamt, har han nu det bästa möjliga material till sitt förfogande, att omgifva sin tron med rådgifvare, som i hög grad ega den allmänna aktningen och isynnerhet bourgeoisiens förtroende och som ha både vilja och talent att som verkliga ansvariga parlamentariska ministrar genomföra och på en fast bas grunda de så länge väntade reformerna. En upplösning af den nuvarande lagstiftande kåren och nya val under en minister Picard skulle ge den regerande dynastien större säkerhet för sitt bestånd än ett helt tjog plebisciter. Införandet af liberala Jagar, regeringens stödjande på en utan officiel pression vald majoritet i kammaren, och ej minst den derigenom allena möjliga försoningen med landets intelligens skulle bespara dynastien allt nödtvång att återvända till experimentalpolitiken och afpressa en okunnig landtbefolkning nya millioner ja. På samma gång Picard på detta sätt räckt det konstitutionella kejsardömet handen, skiljer sig Gambetta allt mer från de revolutionära elementer, som det republikanska partiet ännu gömmer i sitt sköte, och partiet kan härpå ej annat än vinna. I ett till formen mycket moderat, men till innehållet mycket energiskt tal, som han förl. torsdag höll på ett folkmöte i Belleville, fördömde han användandet af våldsamma medel och visade att den allmänna rösträtten och dess rätta begagnande vore det enda kraftiga medlet att genomdrifva de ider som lågo hans åhörare om bjertat. Det är det tredje talet i denna riktning Gambetta hållit, och liksom de båda förra erhöll det en stor framgång oaktadt det hölls inför en publik, som hittills ansetts för en af de mest exalterade i Paris. Denna framgång vitnar om en i sionena försiggången stor förändring, För några månader sedan skulle ett så moderat tal ansetts som ett affall. Det säges äfven, att Rocheforts inflytande i arbetarqvarteren betydligt försvagats, sedan han ej kunnat gifva sina anhängare den lösning af den sociala frågan han förespeglat dem. Demonstrationerna mot Laboulaye förnyades under fredagens föreläsning och blefvo så bullersamma, att den måste afbrytas. Vi sakna ännu närmare underrättelser om denna ovärdiga scen.