Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 2

gat glömma hvad han brutit emot er och i stället sysselsatt er med att sakna honom.n Fru v. W.: Jag har inte glömt hans fel; men jag bedömer det inte nu såsom jag gjor: de först. Jag var för sträng emot honom då. Jag började att tala om mitt rättmätiga förakt.. Det ordet var oriktigt, och det har brännt sig in i hans sinne. Jag kände honom bättre än andra och borde hafva set! hans fel ur en annan synpunkt än jag gjorde. Har man väl rättighet att förakta der frusna jorden, derföre att hon inte alstra blommor? Vintern har ju gått fram öfvel henne och gjort en sådan alstring omöjlig... Det är inte nog med att begrunda sjelfva handlingen, man måste också begrunda luftstrecket hvari hon uppvuxit. Och framförallt — den som bedömer en sak måste höja sir tanke så, att Han ser öfver alla fördomar och all egen harm. Det är i ett. sådant öfverseende, som den sanna rättvisan ligger, och det besinnade jag inte. Jag är med ett ord inte fullt tillfreds med mitt handlingssätt emot honom. Professorn: Men, min bästa fru v. Wallentin, såsom mor och såsom qvinna med sjelfkänsla, kunde ni inte handla på annat sätt än jag tror ni gjorde. Fru v. W.: Såsom mor kunde jag lugnt hafva ignorerat hela upptäckten af hans planer; ty han har sannerligen aldrig tagit det minsta steg för att söka göra intryck på min lilla flicka, det kan jag tryggt bedyra. — Och såsom qvinna med sjelfkänsla — ja, — vet ni professor, det besvärar mig nästan smått att tala om den här saken, det är ju rent af löjligt, jag är flera år äldre än han...... Professorn: Bevars, inte behöfver nirodna för det. : , Fru vo. W.: Jag förstår nu dessutom hela den der planen eller öfverenskommelsen, I