Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 2

var särdeles bra, att doktorn kom att upphöra med sina besök här. Fru v. W.: Bra... och hvarföre? Professorn: Bra för honom, emedan ni är för ung och älskvärd för hvad ni behagar kalla ett filosofiskt umgämge; och bra för er, emedan — jag hoppas ni ursäktar min dristighet — doktorns egendomligheter intresserade er rätt mycket. Fru v. W.: Jag kan inte förstå edra ord annorlunda än att det var nödvändigt för mig och doktorn att skiljas, emedan vi funnp nöje af hvarandras sällskap. Var det verkligen så ni menade?, Professorn: Just så, min nådiga. Fru v. W.; Hvilken utomordentlig lefnadsvishet!... Det är betänkligt att finna sig road!.,. Man mår förmodligen bäst af all den tråkighet och faddhet, som sällskapslifvet igenom serverar. Det kan vara farligt att å sitt sinne uppfriskadt och sitt intresse väckt ur månadslång slummer! Professorn: .Qvinnoslägtet är sig dock alltid likt... Någonting nytt, ovanligt och pikant — se der, hvad som smakar er, med det skolen I leka, om det än bränner er på fingrarne aldrig så mycket!... Och om edra vänner genom sina iakttagelser och meddelanden förmå er att skilja er ifrån det nöjet, få de sedan till belöning för sin välmening pröfva på temperaturförändringarne i lynnet, ungefär såsom jag nu Fru v. W. (halft leende): Min stackars, gode yän!... Jag medger verkligen, att min sinnesstämning kunde vara bättre och angenämare än hvad som är fallet; men upptiktigt och förtroligt sagdt, har jag alltsedan den der händelsen med doktorn inte känt mig riktigt nöjd och tillfreds. Professorn: aHan roade e, och tack vare derra hans gå förmåga Har pi belia