Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 2

lågra ord i en fråga för dagen. 2 IL. fö Då vi nu för tredje gången återkomma ned ofvanstående titel, hoppas vi att våra äsare börjat förstå att vi med en fråga för lagen, mena den fråga, som i flera länder be tår på dagordningen, som, en gång väckt; åsom nu, ej mer kan falla; med ett ord: vinnofrågan, ett uttryck, hvilket, såsom kort ich begripligt, vunnit burskap i England och b Tyskland, och äfven hos oss torde hafva en bättre klang än det illa beryktade emancivationen. Varma vänner som vi äro afn ramåtskridandet i alla riktningar, tro vi att ifven uti denna fråga, en jemförelse mellanC våra inhemska förhållanden och utlandets ej? skulle sakna intresse för Aftonbladets vidsträckta läsarkrets. Underrättelserna utifrån på detta område äro vanligen så kortfattadet och knapphändiga, att det synes som om ret spektive korrespondender instämde i en upp-!? riktig engelskas utrop: Allt som säges af d och för damerna i deras eget intresse, har f blott en gemensam egenskap, att vara för-? skräckligt tråkigto — awfully dull! — Att 7 så ej alltid är fallet, hoppas vi kunna visa? genom nedanstående utdrag ur några nyss hitkomna tidskrifter. s Våra underrättelser äro hemtade från Eng-t land, Tyskland och Schweiz samt till någon Y ringa del från Frankrike. Hvad Amerikal? beträffar, tro vi oss ännu sakna den rätta!v måttstocken till bedömande af ställningar och I förhållanden uti denna i så många hänseen-! den nya verld, och från öfriga närmare eller Y fjermare länder torde ej mycket vara att lära. 1 Äfven i Frankrike är skörden ej rik: LabouI laye och Renan gå här som i andra frågor l i spetsen för framåtskridandet; men de yngre förmågor, hvilka i Revue des deux Mondes! söka och vinna ryktbarhet, tyckas ej delal? deras åsigter. I enuppsats öfver lady Monl tagne heter det: En snillrik qvinna Kan öf-l! verraska, möjligen behaga, genom förstånd ! och rättskaffenhet till och med vinna och bi-! behålla allmän aktning; men hon kan ej skapa ! hemmets trefnad och mannens lycka. Ett! klart omdöme, en säker blick och skarpsinnig tankeförmåga äro oförenliga med denl! sanna qvinnonaturen, som skall lyda, ej befalla; läras, ej lära. En viss finess är henne l: tillåten, imen öfverlägsenhet deremot förbju. den — hvarken kärleken eller äktenskapet: vilja veta af någon sådan. För öfrigt äro: alla dessa emancipationsteorier blott öfningar i vältalighet, passande för nybörjare på skrift-. ställarebanan, oemotståndligt frestande för hvarje qvinlig penna. En annan författare varnar för de upprop till vidgad sjelfständig verksamhet, hvilka utgå från mera riktbegåfvade qvinnor. Man löper fara att till pedantiska och fåfänga blåstrumpor förvandla en hel befolkning af vilseförda husmödrar! Detta är starkt och det skulle se illa ut för damerna i det ridderliga kejsardömet om ej andra röster hördes från motsatta sidan. Laboulaye citerar Condorcet, hvilken, redan under revolutionen, bland andra planer för det allmänna välståndet äfven förfäktade åsigten om qvinnans politiska rättigheter och dervid yttrat det mest sansade, det förståndigaste, det vältaligaste som i denna sak förekommit. Med sin kända förkärlek för Amerika redogör Labonlaye för der rådande åsigter om qvinnans likställighet och tillerkänner för sin del denna fråga samma vigt och betydelse som religionsfriheten, slafemancipationen, den allmänna afväpningen och den eviga freden. Renan säger i en afhandling om uppfostran: Jag önskar se det bruk hos oss infördt att skolan så länge som möjligt vore gemensam för de båda könen och att denna gemensamma skola hade ett fruntimmer till öfverhufvud och förestånderska. Mannen och qvinnan uppfostra hvarandra i det gemensamma sällskapslifvet genom de omsorger som gifvas af den ena och fordras af den andra parten. Man påstår att skilsmässan mellan de unga sker i moralens intresse; jag är tvärtom öfvertygad att deri står att söka orsaken till den ringa aktning för qvinnan som beklagligen finnes hos vår manliga ungom. Ifrån Tyskland möter oss ett rikare materiel, ehuru Sverige der ej torde hafva mycket att lära. Arbetsföreningar, välgörande sällskaper, fattigbazarer m. m. som vi haft ett tiotal af år, synes der först på senare tider i större utsträckning vakna till lif och betydelse. Bland den karakteristiska tyska II mångordigheten är det ej alltid så lätt att se hvad som verkligen går från ord till handling, från diskussion till beslut. Så långt I som till politiska rättigheter, valrätt om ej valbarhet, likställighet inom äktenskapet och dylikt mera, gå de i allmänhet ej, utan fordringarne inskränkes till förbättrad uppI fostran och vidgade arbetsfält. En nyutkommen tidskrift säger om sig sjelf att den framträder med den tydliga-och bestämda tenI densen att, långt från allt frasmakeri alla I teoremer, endast behålla som ögonmärke I qvinnokönets verkliga behof och sprida deerfarenheter, hvilka bäst föra till de framkastade I frågornas praktiska och ändamålsenliga lösl ning. Qvinnofrågan är nu ett allmänt samtalsämne, men blott få veta hvarom frågan egentligen är eller hafva endast oklara föreställningar om hvad som redan är gjordt och hvad som återstår att göra. I det enda ordet uppfostran ligger början och slutet, A och O af alla sträfvanden för qvinnans sak. Först sedan hennes uppfostran blifvit igrund förändrad, kan hon, i och genom arbetet, vinna sin rätta frihet. Djupt rotade i våra bruk och sedvanor, säger på annat ställe en manlig skribent, väro de med samhällets utveckling historiskt sammanvuxna fördomar, hvilka endast långsamt och gradvis, men aldrig med våld kunna afskakas. Män och qvinnor, fäder och möl var särdeles bra, att doktorn kom att uppI höra med sina besök här. Fru v. W.: Bra... och hvarföre? Professorn: Bra för honom, emedan ni är för ung och älskvärd för hvad ni behagar TMA år flash mama meant nh hva för av