Aftonbladet – 31 maj 1870, sida 2

Fabian tyckte, att han egde rättighet at svära på denna biljett. Det vore ju rent a opassande att emottaga ett bref ifrån et fruntimmer utan att skrifva tillbaka. Han tog alltså fram sitt :finaste pappel och fick — icke utan en viss ansträngning för att bibehålla sitt värdiga, manliga lu, och rädda sig ifrån känslosamhet, en sa som han alltid betraktat med djupaste förakt och behagat anse såsom den betänkligaste bristfälligheten i en mensklig hjernas sammansättning — ihop bifogade. epistel: Det är mig omöjligt, min tru,-att icke tacka för eder godhet att hafva skrifvit til mig. Jag önskade också att på samma gång få säga er några af de tankar, som ni in! gifvit mig. Bekantskapen med er kan icke vara utan verkningar på en sådan man som mig; ty den som har lärt känna er kän icke längre säga: Det finnes ingenting i verlden, som är värdt annat än min likgiltighet. Det cyniska löjet kan ej hålla stånd inför er. Man skulle i umgänget med er rubbas i sin öfvertygelse om tillvarons cirkelfång och omfatta läran om spiralen. Man ar svårt att tänka sig eder ädla organism förvandlad till något lägre. Oöhjag tillstår att jag erfor en besynnerlig benägenhet för att hos er; genom er finna möjligheten-af en högre lag än de materiella partiklarnes kemiska sammansättning. z Ni vet min öfvertygelse, att i bjernans form och blodets beskaffenhet ligger den ursprungliga grunden för mördarens, tjufvens och andra dylikas handlingar; men hvarje fång, som jag de senare dagarne sökt häreda allt hvad jag erfarit och hört åf er ifrån er lyckliga fysiska beskaffenhet, har jag känt mig otillfredsställd. Ni har blifvit mig ett nytt problem. et finns i eder blick, i edra ord, i ert