Aftonbladet – 31 maj 1870, sida 2

Om de senaste händelserna i Portugal yttrar Times: Vi hörde i December månad förl. år, huru denne oroliga och ärelystne krigare och statsman, denne marskalk Joao Carlos, hertig af Saldanha, Olliveira e Daun, nu åttie år gammal, plötsligt lemnade sin post som portuisisk ambassadör vid hofvet i Tuilerie:na, uru han ställde sigi spetsen för ett stort antal missnöjda officerare i armen och sökte förmå konungen att afskeda sin premierminister, hertigen af Loule, en adelsman som, efter det parlämentariska styrelsesättets omskiftningar, med markisen Sa da Bandeira turar om i ledningen af de allmänna ärendena i Portugal. Sedandess har man ej hört det minsta af Saldanha, tills han nu gjört sin militärkupp. — Det tillhör ej utländska folk att mera än portugisarna sjelfva oroa sig öfver portugisiska revolutioner. De europeiska makterna ha längesedan upphört att bekyinra sig om Portugals politiska förhållanden. — Allt hvad man visste var att en stat, som af naturen tycktes ämnad att vara bland de lyckligaste och mest blomstrande, hade att kämpa med svårigheter, på en. gång finansiella och administrativa, som allmänt tillskrefvos denna en gång så tappra och företagsamwa nations oförmåga af sjelfstyrelse. — Vi hörde berättas om illa. balanserade portugisiska budgeter, om ruinerande portugisiska lån, om stormiga sessioner i cortes, täta upplösningar, mivisterkriser, en Loule störtad af en Sa da Bandeira öch återigen en Sa da Bandeira störtad af en Loult; men det var sällan dessa förändringar erhöllo någon tillfredsställande förklaring, Man hörde först ingenting annat än godt om den unge kouungen: Uppstigen på tronen 1861 efter sin brors korta regering, tycktes hån ha ärft en stor del af den. popularitet som omgifvit bans far, dom Fernando af Coburg, konung-gemål till Maria da Gloria, och hän ökade sina anspråk på folkets -tillgifvenhet när han 1862 förde hem sin unga brud, Maria Pia, en dotter till konung Victor Emanuel.Men konungaparets popalåritet hade något aftagit sedan de både 1 Madrid och Lissabon utbytt gästvänskap med Isabella II af Bourbon, och de hade knappast återvunnit sin förra popularitet när, efter denna drottnings fördrifvande, idn om en fusion mellan de båda rikena, hvarmed ett parti i Spanien umgicks, ansågs hota förtacisgrnas nationella sjelfständighet. Hvilka än Prims och hans progressisters afsigter må ha varit, är det dock omöjligt att neka, att både hofvet och regeringen i Lissaboa vid detta tillfälle handlade, med den största öppethet och fasthet. De spanska konungamakarnas anbud afvisades flera. gångerbåde af-dom-Fernando och. dom Luis, och det är all anledning att tro, att, med undantag af några få medlemmaraf cortes, den iberiska planen alls icke mötte någon uppmuntran hos Portugals öffentliga män. je en rörelse som nu afgjort ministåren Louls öde synes endast ha blifvit framkallad af en ättioårig marskalks ärelystnad. En upplösning af kammaren. säges förestå. Vi ha ej. glömt att Portugal för sex månader sedan befann sig midt i feberoron af allmänna val. Ett vad till folkets omröstning kan ej vara af synnerligt värde i ett land der rena personfrågor af soldater. hänskjutas till svärdets skiljedom. Öfverallt, i sjelfva verket, der vi finna länder bebodda at latinska folk se vi försök göras att upprätta . laglighet genom lagbrott, öfverallt ser man statskupper och pronuneiamentos, uppgjorda och utförda af några få agitatorer, söka rättfärdiga . sig genom vädjande til massans omröstning, öfverallt synes revolutionen erbjuda den oemotståndliga frestelsen af en genväg, som besparar politiska rtmän den fredliga och lagliga oppositionens stora landsväg. I Spanien och Portugal är det soldaterna som upptaga den politiska verldens :skådebana; det är en general eller ett helt sällskap generaler som bygga upp eller rifva ner en tron, som störta eller opgätta