Aftonbladet – 30 maj 1870, sida 3

MUSIK. Hr Conrad Behrens hade under sin konsert sistlidne lördags afton i Ladugårdslands kyrka att glädja sig åt samma framgång som städse utmärkt hans många och värderika företag i denna genre. Konsertens piöce de resistance var Felicien Davids intressanta och berömda odesymfoni Öknen, ett arbete, som genom den djupa och klara stämning det från början till slut uppenberar, genom den åskådlighet, det gifvit ett ämne, med hvars majestätiska allvar och gripande storhet kompositören personligen gjort sig förtrolig, samt genom den särskilda sida af orientalismen det således med desto större uttryckskraft afslöjar för åhörarens fantasi, väl förtjenar att nämnas bland de mest originela och genialiska konstverk inom sin art af musikalisk diktning. Den monotona, men derigenom dess mera imponerande lofsången till Allah, den dristigt harmonierade, blott ailttör kortfattade skildringen af Samoum, karavanmarschen, soluppgången, men framför allt den herrliga hymnen till natten, utgöra glanspunkterna i denna sköna tonmålning, hvars svaga sida åter är en viss enformighet, hvari man visserligen ej har svårt att upptäcka ett: konstnärligt syfte, men som i denna gode mening öfverdrifvits genom alltför frikostig detaljuppoffring till förmån för intrycket af det hela. Att den roll som gemenligen tillkommer recitativet här utföres medelst deklamation ökar det egendomliga hos: detta intryck, men åstadkommer på samma gång ett slags splittring och nedsätter på sitt sätt musiken genom att icke låta den fullständigt omfatta, utan blott detaljvis illustrera texten. Det vackra, blott väl mycket filosoferande, poemet är emellertid i och för sig värdigt nog att kunna förtjena en dylik fyllning. Arbetets utförande röjde omsorg och skicklighet såväl hos kör som orkester, och den begåfvade musikälskare, som återgaf den ofvannämnda hymnen, tillfredsställde dermed äfven högt uppdrifna fordringar, likasom hr Hedberg enkelt, men också kraftigt och uttrycksfullt, deklamerade den text, han talangfullt öfversatt. Sjelfva musikrummet visade sig emellertid nu såsom alltid i akustiskt hänseende olämpligt och inverkade störande på nyanseringskraften hos det musikaliska föredraget. . Fru Michaeli illustrerade konserten genom förträffligt utförande af en aria af Hendel, och i tvenne välkända nummer af Mendelssohn och Rossini gjorde sig hr Behrens präktiga röst.och skickliga föredrag nu såsom ofta lyckligt gällande. För öfrigt gåfvos Webers Jubelouvertur samt Quando Corpusn af Rossini, en tondikt, hvars konsertöde aldrig vill rätt motsvara dess karakter och skönhet. Kyrkan var till trängsel fylld af åhörare och allmänheten betygade sålunda hr Behrens sin lifliga erkänsla för den värdefulla musikaliska verksamhet han ådagalagt i och för vårt samhälle, hvilket han nu, tyvärr blott alltför snart, kommer att lemna.