tades af en och annan med en viss uppmärksamhet, och ifrån flera håll ingingo till fru von Wallentin frågor och upplysande meddelanden, såsom: Är ni värmare bekant med den här doktor Kurt? — Han är väl inte er läkare? — En och annan påstär visserligen, att han gör märkvärdiga kurer; men allmänna meningen om honom är, att han inte är annat än en slug charlatan. Jag vet inte vidare; men det är alltid betänkligt att anförtro sig åt dem som hafva det ryktets, 0. 8. Vi Fru von Wallentin afhörde och besvarade alla dessa yttranden med största lugn, men de väckte dock inom henne en hemlig känsla af obehag. Hon hade önskat att man talat ett annat sätt och i en annan ton om onom. Hon närmade sig professor Z. Jag skall be att sedan få presentera doktor Kurt för er, sade hon, och det skulle vara mig kärt, om ni ville visa hooom vänlighet och intresse. Inom ett sträft skal bär hån en förträfflig kärna, och jag betviflar inte att I skolen blifva vänner. Det betviflar jag deremot på det högsta, förklarade professorn, och om det inte är er uttryckliga befallning, skulle jag önska att slippa presentationen.s Min bäste professor! ni förvånar mig sannerligen. Ni känner ju inte doktor Kurt... huro kan han då hafva ådragit sig ert misshag?... Inte kunna väl de hårda omdömen och det klander, som ni måhända hört andra uttala öfver honom, inverka så starkt på eh man med edrå åsigter? . För ingen del! .... Om ni tänker det, så misskänner pi mig. Här finns andra skäl... mycket allvarsamma. Det ena rör mig perconligen, det andra har jag tänkt att vid första tillfälle meddela er. Min ställning af