Aftonbladet – 28 maj 1870, sida 2

ken bjuder hvar och en att inte kränka en annans rättigheter. Nå, om vi också skulle antaga en sådan lag såsom nödvändig för samhällets ordning, burn vill ni deraf taga anledning att tördöma en man för en handling, hvars bevekelsegrunder ni inte känner! Hvad vet ni om den läkare, som pi förklarar silnpel, egennyttig, orättrådig, emedan han inte afsäger sig en fördel, som han kan erhålla? Det är sant, sade fru von Wallentin något saktmodigare, jag vet ingenting om bevekelsegrunderna, jag vet blott, att sjelfva handlingen är orätt. Uti en orätt handling, min fru, kan man ofta nog hafva ett slags dystert rätt. En handling, som strider mot den lag ni nyss uppställde, är sällan en episod i en mennikas lif, utan är frukten af något föregående, är blomman, så småningom uppvuxen ur ett utkastadt frö. Det är inte nog med att man beror af kemiska lagar, man lyder ock under botaniska, och hvar och en som vill bedöma en handling må inte nöja sig med att blott betrakta sjelfva blomkronan, utan följa hennes utvecklingshistoria ända ned till det lilla fröet, ur hvilket hon uppstått. Då faller det höga och det simpla, det rätta och det orätta bort ifrån jorden och allt blir försonadt i och genom sin naturlag) — — — VIL När Fabian på fredagsaftonen inträdde i fru von Wallentins salong voro alla de öfriga ästerna redan komna. Ibland dessa kände an just inga flera än löjtnant Kristoffer och Max, hvilken senare, genom löjtnantens bemedling, erhållit bjudningskort. Fabian å sin sida tycktes deremot icke vara så okänd för samlingen. Han betrak