Aftonbladet – 24 maj 1870, sida 3

köpt ännti ett Jjus i stället för det han profvat samt att han ville påminna sig att han första gången skickat ett stadsbud att köpa ljusen. Derom erättade han att han en afton kommit ned från Hötorget och på Drottninggatan mött ett stadsbud, hvilket han lemnat uppdrag att gå till Fredsgatan och köpa 3 st. stora stearinljus samt derefter åter möta honom, som ville göra en promenad till Norrtullsgatan, på Drottninggatan. Han hade också, när han återvände, mött stadsbudet och erhållit ljusen. Cederborg. Hvad hade stadsbudet för nummer, eller kände Låstbom igen honom? — Låstbom. Jag vet ej hvad nummer han hade; jag tog honom i hörnet af Mästersamuelsgatan och mötte honom på samma ställe. Cederborg. Låstbom hade tillsagt honom att, om han ej skulle möta Låstbom, skulle han lemna ljusen i Lemons bod vid Mästersamuelsgatan, och när Låstbom, utan att sjelf vilja gå in, stod utanför nämnde bod och tittade in genom glasrutan på dörren för att se efter om stadsbudet återsommit, kom denne och lemnade ljusen. Var det ej så? Låstbom. Jo, jag vill minnas att han kom just som jag ämnade gå in i boden för att höra efter om något stadsbud inlemnat ett paket med ljus. Cederborg. Det stadsbud, som Låstbom anlitade, var JV 42 Pettersson vid Carlssons stadsbudskår. Låstbom berättade härefter att, då han den 21 Mars gått till södra jernvägsstationen för att resa till Södertelje och Ekeby, han burit ljusen, som voro inlagda hvart och ett särskilt i papper samt omlindade med ett segelgarn såsom han fått Gem från boden alldeles öppet på gatan och, ankommen till bantåget, hade han lagt dem i kupen utan att söka dölja dem. När han kom till 5ödertelje, tog han dem i handen, älldeles öppet såsom förut, och bar dem öppet till vagnen som väntade honom. Han hade då lagt dem i åkdonet och förmodade att, under det han en lång stund samtalat ned en af sina bekanta, kapten Uggla, hade kusken lundgren sett hvad paketet inne höll. Hemkommen till Ekeby, hade han lagt par ketet i chiffonierlådan och hade sedandess ej sett e Låstbom hade, enligt hvad vid föregående förhör upplysts, efter branden nämnt till kusken Lundgren, att han vid sin förra resa till Ekeby medhaft igtiga papper, hvilka uppbrunnit. Dermed förklarade han sig likväl ingalunda ha menat det paket, hvilket han ej gjort någon hemlighet af att ha innehållit stearinljus, utan vigtiga papper, som han haft i fickan, nemligen ett auktibasprotokoll, gravationsbeviset på egendomen och ett Eontrakt angående stenbrott på egendomeris område jemte en familjetafla. Hr Cederborg sade sig ha erhållit visshet om att; då Jästbom den 21 Mars skulle resa till lckeby, stod hans fru resklädd och färdig att medfölja, emedan detta var på förhand beslutet, men att Låstbom då bestämdt förbjudit henne att FN med och derefter rest ensam. Härpa svarade Låstbom i mycket bestämd ton: Om det der har herrn fått galen notis och jag tror att herrn skall få svårt att bevisa det; om herrn förskaffar sis bättre öpplysningar, så kunde herrn få veta att min hustru mådde illa och kunde af den orsaken ej medföljar. Hr Cederborg, som hade sig bekant alt Låstboms piga Regina Fredholm, numera från honom afflyttad, blifvit af Låstbom förbjuden att omtala profbränningen i kakelugnen m. m., tillkännagaf, då detta bestreds af Låstbom, att han hittills sökt att i målet undvika att inblanda Låstboms familj, men att ham kanske skulle se sig nödgad att göra det, emedan han kunde styrka förhållandet, ifall ej Låstbom funne sig böjd att sjelf hålla sig till sanningen. Låstbom svarade: Var så god, det är ej värdt att underlåta någonting; jag tror herrn kall få svårt med att bevisa något. (Forts.)