Aftonbladet – 24 maj 1870, sida 3

dessas valörer (J. T.) Mordbranden vid Ekeby. a (Forts. fr. gårdagsbl.) Befallningsmaninen Sjögren, inksllades härefter och afgaf berättelse om förloppet vid eldsrädan den 21 Jan. I sin till protokollet afgifna attest hade han yttrat det Låstbom bedt Honom icke nämna något om rullgardinerna, men ändrade a nn derhän att Låatbom bedt Kondom icke a sig så vidiyttigt om deiisaminå. vgren omtalade att Låstbom tisdagen den 10 i denna månad kommit till Ekeby i sällskap med en kammarskrifvare Pettersson ån Stockholm, rådman Lundholm från Södertelje och nämndemannen Holm, dervid ett slags undersökning bållits om dei senäre eldsvådan; enlipt Låstboms utsägo ät fick örodk ätt han-ville höra huruvida fölket side blef sina till protokollet afgifna berättelser. Sjögren vitsordade det Låstbom vid detta tillfälle ej sökt förmå någon att återtaga sitt yttrande. Rörande de vigtigaste detaljerna angående tillbudet i Jan. månad meddelade Sjögren ctt, såvidt han kunnat se, Låstbom gått direkt från matbordet. utåt förstugan för att genom de öfriga rummen inkömmn 3 det; der Hen ahttnda garderoben var velagen, utan att först närma sig den dörf, hvata nyckel var urtagen; att Låstbom tillsagt honom att ej röra vid stolen, enura S Siögren nu ej ihågkom de ordalag Låstbom dervid begagnav; att af vitnet ur garderoben utbars i två omgångar tillsammans ett grijentligt fång halm; att sängbottten var ävedd i ena ändan, hyarjemtö öm ring fjerdedelen af väfven vär uppbränd; -— härvjt anhöll Låstböm ätt, få fösta domstolens uppmär satmliet på ätt detta vilnesmål bekräftade Låst boms förut gjorda uppgitt, avi Sänghotthens Öfra ända blifvit svedd af lågorna från ötre dörrspruigan, dervid hr Cederborg likväl invände att sängUv 8 Sjögren medÅ till honom ställda frågor, att han tillfälle att se allt som fanns i gärderobet, då der ej fönus någöt under Halmön; söm nät undänskaffis innat bat efter middagen utbår densamina; ati tär vitnet jemte Låstbom på eftermiddagen inkom i barnkammaren vVittiet väl såg att fönstret var sönder, men tillika, emot Låstboms påstående, såg att det var stängdt, samt att han då gjort Låstbom uppmärksam på att man väl utifrån kunde sträcka in armen genom den söndriga rutan, aflyfta den nedra haken och, möjligen med tillhjelp af en käpp, äfven den öfra, men man skulle likväl ej utifrån kunna åter pålägga -öfra haken, som dock nu befanns vara gjordt ; att spåren utanför gingo i riktningen längs med byggnaden, vithande om att inget gått in göntm fönstret inen väl förbi, och slitligen, på framställd fråga, förklarade vitnet sig den dagen ej hafva sett Låstbom i trädgården. Skepparen Edberg, som blifvit tillsagd att renskrapa garderoben, vitnade sig bafva å listen sett strykstickor ligga utspridda två och tre i rad samt uppgaf sig derjemte hafva sett det omnämnda fönstret stängdt med pålagda hakar och dessutom så isadt, att det ej kunnat ha varit öppnadt. Hustru Edberg vitnade: att stolen, som fanns i par dOrobem på morgonen samma dag stått invid akelugnen i matsalen; att rullgardinen hävgt för ett fönster i samma rum och af henne på morgonen blifvit uppdragen samt att hon på middaen saknat båda dessa artiklar; att nyckeln till örmaksdörren samma morgon suttit i låset; att mot all vana haken mellan tamburen och hushållerskans rum den dagen varit pålagd; att vitnet blifvit af Låstbom tillsagd att den dagen ha middagen färdig kl. 11, ehuru, när husbonden vid andra tillfällen skulle fara till Stockholm, han ej afrest förrän kl. 1 eller !(,2: att Låstbom tillsagt henne på eftermiddagen: det är ej värdt att tala om den här händelsen, och slutligen förklarade vitnet bestämdt att ingen främmande ifrågavaramde förmiddag varit inne i våningen. Härmed afslutades förhöret angående tillbudet till eldsvådan den 21 Jan. och då tiden framskridit till kl. närmare 4 gjordes uppehåll för middag till kl. 5, då förhöret fortsattes. Kl. 5 på e m. fortsattes förhöret, som då omfattade den större branden den 24 och 25 Mars, hvilken lade såväl karaktersbyggnaden som nästan alla uthusbyggnaderna i aska. Vi ha redan i fredagsbladet, eller samma dag detta förhör pågick inför tinget i Strengnäs, utförligt meddelat såväl förloppet vid denna eldsvåda som de särskilda vitnesmålen från förhören, hvilka skedde på stället, hvarför vi ej vilja trötta läsarens tålamod med att deraf upprepa mer än som kan anses nödigt för redogörelsen för ransakningen vid domstol. Låstbom hade vid förhöret den 13 April uppgifvit, att han i en bod vid Fredsgatan köpt 3 st. stearinljus för 2 rdr stycket samt att han ämnat begagna dem såsom vanliga ljus vid Ekeby. Han hade förut ej sett dylika ljus och tyckte det skulle vara roligt att ha några stycken. Sannolikt hade han sedan dess fått reda på att hr Cederborg erhållit vetskap om att han förut innehaft dylika lus, ty då det vid förhöret derom blef fråga, änrade han i väsentlig mån sin -berättelse. Han omtalade nemligen nu att han i Februari månad på Regeringsgatan hittat en bit tjockt stearinljus om 5, tums längd och, hemkommen, hade han samma afton ställt den på skrifbordet, tändt den och sedan låtit den brinna. . De hemmavarande hade, enligt hvad han berättade, haft mycket roligt af att se på, ty de hade aldrig förr sett ett så tjockt stearinljus. Han hade sedan, lördagen den 12 Mars, köpt 3 st. dylika ljus vid Fredsgatan, hvilka han ämnade medtaga till landet. nde inte Låstbom äfven ett af de köpta Jjusen? Jo, jag profvade i mitt rum ett för att erfara huruvida det skulle falla sig billigare att bränna sådana ljus än vanliga. bottnens nedra ända säkerligen var lika lätt anta lig, helst om den stod på halmen. delade vidare haft 5å Stäldes äfven det ljuset på skrifbordet?Jag kan inte påminna mig om jag gjorde det. Sök att draga sig till mnnes och omtala sedan huru länge Jjuset brann. Jag kommer ihåg nu att jag stälde det ikakelugnen samt att jag tände det på lördags afton. Jag kan dock ej bestämdt uppgifva hur länge det brann, ty på måndagsmorgonen gick jag ut i staden, men glömde då att se efter det. Vid min hemkomst kl. I på förmiddagen var det nedbrunnet. Jag förmodar dock att det brann 35 eller 36 timmar. Allmänna åklagaren upplyste nu att äfven han köpt ett dylikt ljus i samma bod och profvat detsamma. Det hade brunnit 50 timmar, hvarefter han släckt det och. hade ännu en bit qvar, som han beräknat kunna brinna i 95, timma. Den öfverblifna biten förevisades Låstbom, som vitsordade att det var alldeles samma sort som han begagnat. r Cederborg sade sig vara i tillfälle att upplysa Låstbom, att det af Låstbom profvade ljuset ännu fanns brinnande på måndags eftermiddagen samt frågade derefter Låstbom om han framför de stängda kakelugnsluekorna ej ställt något annat troligen i afgsiot att ntestänva skenet?