Aftonbladet – 20 maj 1870, sida 3

t efter fältmarskalklöjtnanten frih. von Koller ,Som ett godt omen för förlikningen med : Polackarna i Galizien betraktas, att de båda Junder Smolka och Ziemialkovski stående hufvudpartierna, som hittills bekämpat hvarandra, I förenat sig om ett gemensamt program. I I Deremot har Smolka, som bekant chef för I det demokratiska partiet i Galizien, uttalat sig emot furst Czartoryskis manifest. Den Widmannska affären spökar ännu. Oaktadt den mildrande framställning några tidningar sökt gifva af saken, synes det dock vara allt för konstateradt att den nye krigsministern såsom löjtnant vid ett i Graz förlagdt ulanregemente gjort sig skyldig till ett brutalt öfversitteri och öfvervåld mot en borgare, af det slag som ännu för några år sedan var så vanligt i Tyskland och måhända ännu ej helt och hållet försvunnit. Indignationen öfver hans utnämning till minister är allmän och har nu senast gifvit sig ett offentligt uttryck som går regeringen djupt till sinnes. Wiens kommunalråd har nemligen i plenum beslutit uppdraga åt hufvudstadens borgmästare att på lämpligt sätt bringa till ministerpresidentens kännedom den misstämning som denna utnämning framkallat i hufvudstaden,. Hr von Widmann har ännu ej fått sitt afsked, men det anses omöjligt att han kan stanna qvar på sin post. Vid den invigning af de nya arbetena för reglerandet af Donaus vattenstånd som för några dagar sedan egde rum var han ej synlig bland de öfriga ministrarna, som åtföljde kejsaren. Afgörandets stund börjar nu nalkas för kyrkomötet i Rom. Den nya ordalydelsen af ofelbarhetsschemat utdelades den 10 dennes bland de högvördige fäderne, och diskussionen deröfver skulle begynna den 13. Allgemeine Zeitung meddelar den latinska urtexten till denna Constitutio de ecclesia Christin, i dogmatiskt och politiskt afseende sjelfva kärnpunkten i kyrkomötets hela verksamhet, omkring hvilken i dessa dagar den stora strid skall bryta lös, som hotar att dela den kato!ska kyrkans episkopat i två oförsonligt fiendtliga läger. Vi vilja här i största korthet redogöra för detta märkliga dokument. Det börjar med följande inledning: Första dogmatiska konstitution för Kristi kyrka, underställd de högvärdige fädernes pröfning. Biskop Pius, Guds tjenares tjenare, med det hel. kyrkomötets samtycke Till evigt minne af hvad som skett. Våra själars evige herde och vaktare har för att förläna tidernas varaktighet ända till fullbordandet åt sin återlösnings frälsningsverk beslutit uppbygga sin heliga kyrka, i hvilken likasom i den lefvade Gudens hus alla troende skola vara förenade genom en tros och en kärleks verk. Derföre bad han före sin förklaring fadren, att alla de på honom troende skulle vara ett, likasom fadren och sonen sjelfva äro ett. Den allvise byggmästar ren har derföre till ständigt bevarande af denna enhet i tre och gemensamhet i hans kyrka, i den hel. aposteln Petrus lagt den varaktiga principen och den synliga grundvalen för denna dubbla enhet, på det att det heliga templet skulle uppbyggas på deras styrka och kyrkans mot himmelen sträfvande höghet svinga sig uppåt på denna tros fasthet. Alldenstund.nu helvetets portar för hvarje : dag med allt större hat sätta sig SPP emot denna af Gud lagda grundval, -akta vi nödigt att till den : oss snförtrodda katolska hjordens värn, sammanhållning och tillväxt med det hel. kyrkomötets ! samtycke, enligt den gamla och -beständiga tron ! för hela kyrkan framlägga läran om inrättningen, ! fortvaron och väsendet hos det hel. apostoliska j å primat, af hvilket hela kyrkans kraft och välfärd beror, sådan den af alla troende skall tros och hållas, samt att med tillbörliga förkastelsedomar lägga i bann de deremot stridiga och alltså för ( Herrans hjord så farliga villfarelserna. Härefter följa fyra kapitel med dessa öf-c verskrifter: 1) Om det apostoliska primatets inrättande i den hel. Petrus. 2) Om Petri primats fortsättning i de romerska påfvarne. 3) Om den romerska påfvens primats makt och väsen. 4) Om den romerska påfvens, ofelbarhet. Det tredje kapitlet börjar med följande förklaring: Derföreförnya vi, anslutande oss såväl till våra företrädares på påfvestolen dekreter som till de fordna allmänna kyrkomötenas tydliga föreskrifter, det ekumeniska kyrkomötets i Florens trosbekännelse, genom hvilket det anbefalles alla kristtrogne att tro, att den hel. apostoliska stolen och den romerske påfyen innehar primatet öfver hela jordklotet samt att den romerska påfven, sjelf den hel. Petri, apostelfurstens, efterträdare och Kristi verkliga ståthållare, är hela kyrkans och alla kristnes fader och lärare, samt att i den hel. Petrus full makt förlänats honom af vår herre Jesus Kristus att regera och leda hela kyrkan; såsom äfven finnes föreskrifvet i de ekumeniska kyrkomötenas förhandlingar och i de hel. canones, 0. 8. V. Det fjerde kapitlet, rörande sjelfva hufvudrågan, ofelbarheten, återgifva vi här in exenso: Men att i den åpostoliska jurisdiktionens högta makt, hvilken den romerske påfvena såsom åpotelfursten Petri efterträdare besitter öfver hela tyrkan, äfven läroembetets högsta makt är inbesripen, har denna hel. stol alltid ansett sannt och cyrkans ständiga plågsedbekräftat, såsom äfven le ekumeniska kyrkomötena Sjelfva lärt hafva. I let Vi alltså isynnerhet föl ia de : ekumeniska cyrkomötenas högtidliga trosbekännelser, i hvilka jsterlandet sällat sig tillsammans med vesterandet i trons och kärlekens enhet, tro vi med t fjerde kyrkomötet i Konstantinopel: Den sta välfärden är att bevara den sanna trons ättesnöre och på intet sätt afvika från hvad som blifvit af fädren faststäldt.. Och som vår Herres ord icke få förbises, hvilka lydde: Du är Petrus, och på denna klippa vill jag bygga min kyrka, bevisas detta yttrande genom de efterföljande verk-! a ingarne, i det att vid den apostoliska stolen den — catolska religionen städse bibehållits obefläckad å och den heliga läran förkunnats, hvilken aposto-1 iska stol de kristtrogna anbefallas att i allting följa, gj på det att de må förtjena att vara i en gemenskap 2 med samma stol, i hvilken den kristna religionens ullkomliga och sanna styrka ligger. (Ur den he-j ige påfven Hormisdas formula, sådan den blifvit ly f Hadrian II för fäåderne på det åttonde; kyrkoa nötet, det fjerde i Konstantinopel hållna, fram-lm agd och af dem undertecknad.) Och med det an-5 Ira kyrkomötet i Lyon bekänna vi: Den heliga ln; omerska kyrkan besitter det högsta och fulla priI h, natet och principatet öfver hela den katolska kyraf an, hvilket hon sannt och ödmjukt erkänner sig 1a bekommit af Herren sjelf genom den helige eg; Petrus, apostelfursten, hvars efterträdare den ro-!k nerske påfven är. Och likasom det åligger henne ej ramför de öfriga att försvara trossanningen, så lsg nåste också sådana frågor, som kunna uppstå röande tron, definieras genom hennes dom. (Ur srekernas trosbekännelse på det andra ekumenika mötet i Lyon.) Och med kyrkomötet i Floens upprepa vi: Den romerska påfven är Jesulq Kristi verklige ståthållare, hela kyrkans hufvud, !N la kristnes fader och lärare; åt hvilken i den ycksalige Petri RR fall makt uppdragits attly; järna, regera och förvalta den allmänna kyrkan. bj Derföre lära vi med det hel. kyrkomöteta gam qq yeke ogh definiera såsom en trosdogm, att ikraft pd f det honom löfvade gudomliga biståndet den p; omerske Järven om hvilken i den hel. Petri Per-l sa on likaledes blifvit af vår herre Jesu Kristo och ; mna må edt) Tor hän Hade föra MIL bt Min rn GL DO fr fr KN DO DO ft br tf fä nt rr FA fn LT ri MH bprOrS AD lan