Aftonbladet – 20 maj 1870, sida 3

mentariska skrupler. Detgick ej an att taga mer än en af de nya ministrarna utom representationen, också blef Laboulayes kandidatur -ill en ministerpost, i sig sjelf en af de mest oväntade händelser i derna på öfverraskningar rika tid, inhiberad. Hvad partierna beträffar, har kejsaren jemnt fördelat sina gracer emellan de båda inflytelserikaste. Plichon, den nya ministern för de allmänna arbetena, hör till venstra centern, Mege till den högra, eller rättare till den fraktion deraf som står centre gauche närmast. Den rena högern deremot har ej blifvit ihågkommen, ty dit kan den nya utrikesministern, som hittills ej tagit del i Frankrikes inre politik, knappast räknas; men Rouhers och Forcades anhängare göra ingen hemlighet af sin tillförsigt att deras tid snart skall återkomma. Hertigen af Gramont, som nu under kejsaren öfvertagit högsta ledningen af Frankrikes utrikespolitik, har sedan slutet af 1861 varit ambassadör i Wien och på denna vigtiga post förstått att tillvinna sig både sin egen och den österrikiska regeringens förtroende. Under kriget mellan Usterrike och Preussen gick hertigens bemödande ut på att förmå Frankrike att taga aktiv del i händelserna på Österrikes sida. Att Veneziens afträdande till Italien, eller rättare sagdt, till Frankrike var så godt som afgjordt före krigets början tillskritves likaledes Gramonts ifriga bemedling. Åtven vid de båda kejsarnes möte i Salzburg i Augusti 1867 spelade hertigen en verksam roll. Född 1819, och således ännu i sina bästa år, var han ursprungligen bestämd till den militära banan, liksom hans far, divisionsgeneralen Gramont, och besökte derför polytekniska skolan i Paris. Sedermera föredrog han likväl det historiska och statsrättsliga studiet. Sin politiska bana började han efter statskuppen den 2 December 1851. Han beklädde först sändebudsposten i Kassel, derefter i Stuttgart och från 1853 i Turin. Här arbetade han under ryska kriget på åvägabringande af Piemonts allians med vestmakterna. Ar 1857 kom han som sändebud till Rom, der han en tid stod i hög gunst hos Pius IX. Krigen 1859 och 1860 vållade emellertid en omkastning i påfvens stämning, som hade till följd att hertigen sökte blifva förflyttad till ett annat hof, och 1861 utnämndes han till ambassadör i Wien, der hans post nu, om man får tro en uppgift i Memorial diplomatlique, kommer att öfvertagas af f. utrikesministern och nuvarande sändebudet i Rom furst Latour dAuvergoe. Enligt en annan uppgift skall Lagubronniere, som gjort sig säker räkniog på utrikesportföljen, blifvit tröstad med utsigten att bli sin rivals efterträdare.i Wien. Enligt ännu en annan uppgift, skall Lavalette utbyta ministerposten i London mot den i Wien. Det demokratiska partiet i Frankrike har gjort en stor förlust. Bancel, representanten för Lyon och tillhörande vensterns kärntrupp, har efter en längre tids sjukdom aflidit. Han började sin politiska bana vid 25 års ålder som medlem af nationalförsamlingen 1849 och flydde efter statsstrecket till Brissel, vid hvars fria universitet han en längre tid var anstäld som lärare. Vidj förl. års val utsågs han till en af hufvudstadens representanter, men då han samtidigt blifvit: vald i Lyon, antog han kallelsen från denna stad. Han var jemte Jules Favre, Picard, Simon, Gambetta en af vensterns mest ansedda medlemmar. Förliden söndag försiggick i Berlin med en utomordentlig högtidlighet Waldecks begrafning. Sedan den 22 Mars 1848, då Marsoffren begrofvos, har Berlin, säger National Zeitung, ej sett ett sådant skådespel. Mer än hälften af stadens invånare följde honom till hans graf på S:t Hedvigs kyrkogård. Deputationer hade infunnit sig från flera städer i hans herbygd Westfalen, och i den ofantliga processionen deltogo, utom riksdagens presidium, med dr Simson ispetsen, representanter för alla partier. ans eget parti, Fortschrittsmännen, hade infunnit sig mangrannt. 1 tåget, som upptog en sträcka af nära två tredjedels mil, sågos dessutom Berlins arbetare-, sångoch turn-: töreningar med sina fanor, liksom äfven Wal-: decks valmän i Berlins 3 och 4 valkretsar. Man beräknar antalet af de i processionen deltagande till 20,000 personer. — Tolf mu-l sikkårer spelade omvexlande sorgmarscher, Alla fönster och balkonger vid de gator som af tåget passerades voro besatta med åskådare och på trottoirerna bildades hela vägen haie af en tätt packad folkmassa. Kl. half 3 anlände teten af processionen till kyrkogården vid Liesenstrasse, der, efter alsjungandet af ett oratorium och sedan jordfästningen egt rum, Waldecks mångårige och bepröfvade vapenbroder på det politiska stridsfältet Löwe-Calbe framträdde och höll grifttalet. Han framhöll här hans glödande frihetssinne, hans varma fosterlandskärlek och den orubbliga karaktersfasthet, hyarmed han hela lifvet igenom blifvit sina ungdomsidber trogen. Hvad han som yngling med eldig kraft och poetisk hänryckning besjungit, sitt fäderneslands frihet och storhet, det : har äfven utfyllt-hela hans sträfvande som man. Ty han var ingen svärmare i det obe-l: kanta, utan han böll fast vid fäderneslandet, och djupt var hos honom den öfvertyelsen, att endast ur det tyska Preussens demokratiska utveckling vårt tyska fäderneslands enhet och storhet kan uppspira. Så ungetär föllo talarens ord. Dagen förut egde äfvenledes i Berlin en annan högtidlighet rum, Fill den berömde historieskrifvaren Friedrich von Raumer, som då fylde sitt 90 år, öfverlemnades af en depntation med direktör Ranke i spetsen en gåfva, bestående af en i marmor utförd bröstbild af Baumer. I deputationen sågos prof. Leopold Ranke, Weber öch Drvysc. Sätt nördamer! rikanska sändebudet, Förenta. Staternas nmstorieskrifvare, Bancroft. Bysten, modellerad ; af Drake och af bildhuggaren Ochs utförd i: karrarisk marmor, har blifvit åstadkommen : genom subskription af den gamle historie-,:! skrifvarens vänner och beundrare. l v Underndigar mellan Wien och Prag ; fortgå. Utom Smolka har äfven den nya ministern Petrino afrest till Böhmen för att.