Aftonbladet – 20 maj 1870, sida 3

Petri efterträdare i samma primat, den vare förbannad. Tredje canon. Derest någon säger, att den romerske påfven har till embete endast att öfvervaka eller leda, men icke den fulla och högsta domsrätten öfver hela kyrkan icke blott i saker rörande tron och sedeläran, utan äfven i afseende på disciplinen och styrelsen af den öfver hela jordklotet spridda kyrkan, eller att denna makt icke är regelbunden och omedelbar öfver kyrkorna tillsammans eller särskildt, likasom öfver herdarne och de troende tillsammans eller särskildt, den vare förbannad. Biskop Strossmayer har från Tyskland bekommit halftannat hundrade skrifvelser med betygande af tacksamhet och erkännande för hans frimodiga uppträdande på kyrkomötet. Detta är,, skrifver en korrespondent i Rom, en välförtjent hyllning åt en man, som haft mod att till den i blindt raseri mot honom larmande massan ropa: I kallen mig kättare, men jag förklarar, att jag icke skall vika ur stället, innan jag uttalat det sista ord, som mitt samvete ålägger mig. Man har efter den dagen icke hört talas om något tumult mer. Dylika scener höra ej till den romerska traditionen. Hon har finare och skarpare vapen. Man åter biskopen af. Bosnien och Sirmien lugnt 1ittala sin åsigt, hans ställning är derföre cke mindre svår. Hans tyska kolleger, — — man känner de få undantagen — sluta ig manhaftigt till honom, om också icke a äro så bestämda och klara rörande sin tällning som deras oförskräckte förkämpe. Men för hofpartiet härstädes måste en sådan versonlighet, som genom sitt rättframma och onseqventa uppträdande blir rentaf omöjlig tt besegra, vara ett föremål för det bittrate hat. En sådan sinnesstämning kan icke l. längden fördöljas, och biskopen kan nogl: ia åtskilligt derom att förtälja. Men ett ymptom, som ej kan missförstås, var det lock redan, att censorns sax ur ett visst ummer af en illustrerad tidning portklippte nannens lefnadshistoria, innan tidningen fick pridas här., me ERTOROO X ORLROOOR,