Aftonbladet – 17 maj 1870, sida 2

svarade agenten, som ej ännu rätt tycktes hafva sansat sig. Detta är då den besynnerligaste händelse jag någonsin hört. Hela lösöreboet — hyrdt alltsammans, som ni påminner er, sir Harry — redan rubb och stubb bortfördt! Ett löjligt infall att vara så ifrig på en bostad den ena månaden och den andra fara hufvudstupa sin väg! Mycket löjligt! yttrade sir Harry torrt. Jag förmodar rätta skälet var att han fann den här lilla bostaden så olik sin egen gård Oaks, att han icke kunde uthärda längre, fortfor mr Dexter och talade lika fort som alltid. Ett alldeles magnifikt ställe det der Oaks, sade mig betjenten; ochi grannskapet derat har han ännu ett annat, som han också håller i godt stånd. Jag tog mig för att fråga kammartjenaren — en hygglig karl, en verkligt belefvad man, sir Harry — hvad som kunde vara skälet till hans herres hastiga afresa; men han -visste det inte, sa han, såvida inte han hade blitvit bedragen i sin förväntan om vildbråd. Oaks jagtmarker ha väl inte sin like i hela landet. Nå; orsaken må nu vara hvilken som helst; borta är han, så mycket är säkert! Sedan mr Dexter afbördat sig sina nyheter och åter störtat ut ur rummet, kom Harry bort till mig der jag satt vid ett fönster och sydde, lade handen på mitt hufvud och förmådde mig att lyfta mina blickar från mitt arbete till honom. Känner ditt lilla oroliga hjerta sig lugnadt genom dessa underrättelser ? Ja; ack ja. De senaste dagarne har jag väl inte hyst en lika stor förskräckelse för mr Edwin Barley som förut, men jag är ändå glad öfver att han är borta. Jag kunde inte rätt göra mig qvitt en fruktan för att han skulle förskaffa sig laglig makt och, myndighet att föra mig härifrån. l