Aftonbladet – 17 maj 1870, sida 2

Han ka stör anledning antäga att genöm des ras inträde i konseljen och den homogenite och sammanhållning, som förut ansetts ega um inom densamma, icke mera skulle komma att fintias der: Hurn under sådana förhålatiden de begge talmäntetig itträds i regeingen skulle förläna henne större Inflyande och ledande makt i förhållande till reöresentationen, är äfven svårt att inse; ty let äf getdm sitia personliga egenskaper såsom talmän, som de äro i åttjetande af sympatier inom sina respektive kammareö; ls icke genom sina åsigteri allmänna frågor, . hvilket hänseende de väl hvar på sitt håll tärmast körda ånses höra till minoriteten. Att åter vilja förstärka ministörer med någon ledamot af landtmannapartiet, icke med någon framskjuten don imvillad ledare i följd af några sföreträden å bördens och den ye sdimbällsställdingens Esa .gruhds, titan medi en verklig ledare af majoritelen 1 andrö Farm maren, är onekligen icke blott en ny, utad äfven en god och riktig tanke. Vi frukta endast, att det skall falla sig litet svårt att realisera den, om man kommer from sounds to things: Om nu också en Carl Ifvarsson — hvilken Handelstidäiogeös jttfanden närmast kunna tyckas afse — skulle kunna öfvertalas att låta göra sig till konsultativt statsråd i ministåren De Geer, så undra vi högligen, hvad dermed skulle vara vunnet för stärkandet och befpistandet af denna minister och förökandet af dess infiytaiidö på riksdagen: Landtmannapartiet skulle derigenom visserligen ha mistat en inflytelserik ledamot, men icke vore det derigenom desorganiseradt; och hvad partiets ställning till regeringen angår, skulle den genom en dylik utnämning bli föga förändrad. Man berättar, att hr Carl Ifvarsson, tillfrågad, huruvida landtmänhäpartiet framgent skulle följa grefve A. Posse, ifall han såsom finansminister inträdde i konseljen, skall ha svarat: ja till dörren! Vi tro, att det svaret kunde ha sin fulla tilllämplighet äfven på honom. Få lära väl göra sig några illusioner derom, att hat från ministerbänken skulle kunna göra sig parlamentariskt gällande till gagn för regeringen Hr Ifvarson har inflytande på landtmänner derföre att Han är klok och derföre att har icke är fåfäng och sålunda icke vill briljera med-sitt inflytande. Dessa egenskaper skull också förmå honom att genast afböja hvarje förslag att ingå i en minister, om ett sådan kunde tänkas framkomma. Han skulle smål deråt; liksom fallet skulle varit med norr mannen Ueland, om ef sådan framställning blifvit gjord till: honom. :Den för närvarand inflytelserikaste mannen i norska storthinget Sverdräp, har nyligen till ock med nekat at bli ledamot i en kongl. komite, för att ick derigenom förspilla sitt inflytande i tinget.