Aftonbladet – 14 maj 1870, sida 3

a. handlingar i detta ämne i dem teolögisk r. I föreningen i Norge, samt: Ezxamensivejret ä Norge i 1868, historisk og kritisk belyst af I hN Det eistnämnda broschyren är en bilag 1, i en strid, sot på sin tid väckte mycke å uppmärksamhet, och om hvilken det ocksi t) har berättats i denna tidning, emedan de påstods — och detta, såvidt man kunde för stå, med full rätt — att den teologiska fa kulteten vid vårt universitet stod i begrepp at utvidga den teologiska embetsexamen till icke blott ett kunskaps-, utan äfven ett rättrogenhetsprof, ei anordning, med hvilken de kandidater, som lutade mot de enligt fakultetens uppfattning i hög grad heretiska grundtvigianska åsigterna, naturligtvis skulle vara illa betjenade. Författaren af den här nämnda broschyren — efter hvad som förljudes, en teologie kandidat L. Dahle, som i år gått ut såsom I missionär till Madagaskar — ställer sig fullI komligt på fakultetens sida. — Hvad den egentliga uppbyggelselitteraturen angår, af hvilken et stor del förskrifver sig från Vestlandet, isynnerhet Stavanger och Bergen, så har dens blott ett arbete att uppvisa, hvilket det kan vara nödvändigt att här omtala, nemligen: Treogtyve Taler i Sörgehuset och ved Graven af W. A. Wezels, efter författarens död utgifna af pastor F. Wexelsen i Throndhjem, en af våra ifrigaste grundtvigianska prester. Af pastor G. S. Faye har en liten bok utkommit, benämnd: Nogle Oplysninger om Stange Menighed og dens Pre. stern, och den outtröttlige L. LI. Daae har i Luthersk Kirketidende, lemnat en sedermera särskildt utgifven monografi om: Geistlige Embeders Bescttelse i Norge efter Reformationenn. Slutligen har också i Teologisk Tidskrift några afhandlingar förekommit, såsom: Om SS. Kirkegaard af universitetsstipendiaten F. Petersen, om Et Spor til res ligiös Paavirkning fra Ryssland i den norske Kirke, af L. L. Daae, om Sekteriske Bevcegelser i Kristiania omkring 1706 af O. Olsen 0. 8. V. . Den egentliga rättsvetenskapen har af höjesteretsjustitiarien P. OC. Lasson blifvit riktad med ett nytt större arbete: Om Appel i civile Sager i fölge den norske Lovgivning med et forodskikket Grundrids af vor Civilproces ved Underretten og med et Anhang om Retsmidlerne i fölge fremmede Love,. Vid sidan häraf har striden om dödsstraffets rättmätighet och tidsenlighet, hvilken redan år 1868 väcktes inom pressen och år 1869 drogs inför storthinget, gifvit anledning till två broschyrer, nemligen: Om Dödsstraf, vVeesendtlig et Forsög paa att stille forslaget til Lov om Dödsstraffens Ophevelse till Storchinget 1868—69 i bibelsk-kirkelig Belysning, af pastor L. Fabritius, samt: Om Dödsstraffens Ophevelse af öfverrättsassessorn O. A. Bachke (särskildt aftryck af en afhandling i Ugeblad for Lovkyndighed). Under det att den förre af desse författare naturligtvis ur sin biblisk-kyrkliga synpunkt finner, atv dödsstraffet — eller blodshämnden, såsom han med anmärkningsvärd öppenhjertighet förklarande tillägger, är grundadt på rättvisa, ja till och med har ett pgudomligt ursprung, hvarför han också rent ut talar om dödsstraffets helighet, kommer den andre författaren, en af våra få vetenskapligt intresserade jurister, till det resultat, att vår nuvarande strafflag genom att bestämma dödsstraffet såsom absolut straff ör de i densamma uppställda kategorierna vf lifssaker har varit mycket olycklig, och utt den i det långt öfvervägande antalet fall rar misstagit sig i bedömandet af straffskullen i medeltal eller i uppskattnivgen af detta traffs nödvändighet. Han menar derför, att lödsstraffet måste inskränkas till färre fall, wvaremot han anser det tvifvelaktigt, hururida det är rådligt att med ens nu utplåna let ur vår lagstiftning. Jag vill här med letsamma tillägga, att dödsstraffet nu måste nses i sjelfva verket afskaffadt i Norge på amma sätt som i Sverige, nemligen derigeiom att benådning såsom regel användes. Ett all kar nemligen nyligen inträffat af en såan beskaffenhet, att det för ett par år sean alldeles säkert skulle ha ledt till brottsngens afrättning; men mördaren har nu aflj; öjesteret blifvit rekommenderad till benåd-h ing, och det är knappt något tvifvel underfi astadt, att denna tillstyrkan skall under!y; tödjas af justitiedepartementet och godkännas T f regeringen, så mycket mera som justitie1 epartementets nuvarande chef på våren ilt ol såsom medlem af storthinget röstade för sg, en då föreslagna uppmaningen till regerinen att taga dödsstraffsfrågan i öfvervägande. Af skrifter, som angå skolväsendet, är den tförligaste: Nogle språkog skolespörsmål f öfverläraren K. Knudsen, hvilken här åter rar för verkställande af sina bekanta ortorafiska reform-ideer, i afsigt att mera nära skrifsättet till det allmänna bildade taloråket. Efter en ferie-resa i Schweiz skref åvarande professor O. J. Broch i Aftenblaet en Beretning om Skoleforhold, navnlig edkommende de lavere offentlige Skoler i den ordvestlige Del af Schweiz, hvilken sederera utkom i särskildt aftryck. Skolevcenets Ordning i Massachusetts, har blifvit ildradt at kyrkodepartementets expeditionskreterare för skolväsendet H. Nissen. En roschyr om Throndhjems Waisenhus af rekr C. Mäller har afseende på anordningen af Nn nya tekniska skola, som nu skall inräts uti Throndhjem. N. Hertzberg, förestånwe för skollärareseminariet på Hamar, har amställt: Lidt af Skolegymnastikens historia mt om Legemsog Vaabenövelser paa Skone i nigle fremmede Landen, och at P. Voss, reståndare för en större privatskola i Krijania, har en tillfällighetsskrift utkommit: Skolesagen. Dessutom. ha som vanligt en I mängd skolböcker utkommit, hvilka det äl icke kan vara nödvändigt att här mna. Af de naturvetenskapliga skrifter, som året r skänkt, har den norska litteraturen blott del af eganderätten i den största, som har BO fr I Jr JR SK BR ER RTR BR fr DR ET TINInLNFfZDIf ao Lo md Id tr NU N kH mo